Man vänjer sig

Jag gjorde det! Jag kunde! Jag tog tåget till Kapstaden! Alldeles själv! Trots att alla säger att det är JÄTTEFARLIGT! Jag kände mig som Lisa Simpson när hon lyckas lura till sig medgivande att ta 22:ans buss till egyptiska utställningen i Springfield. Lika mallig. Första klass kostade 12 rand, tredje 7,50. Det tar en timme och man ser inget genom fönstren, de är mjölkvita av slitage och vinderosion. Framme i Kapstaden fanns det en rolig skylt som jag ska fotografera nästa gång jag åker dit.

Det är helt sanslöst vad folk överdriver farligheten med Sydafrika. Och värst av alla är nog sydafrikanerna själva. De VILL att det ska verka farligt och tufft och breder på ordentligt i sina skräckhistorier. Så första kvällen Erik och jag var ute i Stellenbosch kände vi oss nödgade att ringa en privatchaufför för att köra oss hem till B&B-stället vi bodde på då. En tant. Körde oss. Två stora och starka karlar. Hem. I Stellenbosch.

Trots min nyvunna modighet tänker jag sova med tända lampor även i natt. Erik är på konferens i Göteborg... Och häromdan var det inbrott i lägenheten bredvid. Och jag har observerat fotspår från ett okänt däggdjur på terrassen. Och för några månader sedan blev en student niofalt knivhuggen under ett mobilrån...