söndag, maj 17, 2009

I väntans tider

Vi sitter hemma, jag och Anna, och väntar på att värkarna ska bli tätare.
Var femte minut ska det vara. Då får man komma in till förlossningen.
Nu är det ungefär 20 minuter mellan.

Albin är hos marmor. Mormor och morfar alltså.
Det känns konstigt. Att det bara är vi två här hemma.

Men allt är bra med oss och har inte värkarna intensifierats i frekvens åker vi ändå in i morgon för "igångsättning". Då får Anna värkstimulerande dropp. Det är också normalt, det hände till exempel när vi fick Albin.

Det är segt att vänta, men det spelar ju mindre roll.

Vi väntar även på vårt hus.

Merparten av det kom visserligen i onsdags men det dröjer till 11 december innan det är klart för inflyttning.
Så här såg det ut i onsdags:
Två gubbar bär en del av vår trappa. I förgrunden ser vi det som ska bli garage och hus till våra grannar.

Trappan svävar ovanför vårt och grannens garage. Vårt blir där den blå byggboden med stegen står. 20 kvadratmeter som ska innehålla bil (som vi måste köpa såklart) och lite förråd och en snickarbänk.

Trappan lyfts in i huset. Det är ett parhus, den bortre delen är våra grannars, den hitre alltså vår. 117 kvadratmeter på två våningar. Tre sovrum på övervåningen, kök med bardisk mot vardagsrummet på undervåningen. Två badrum totalt, samt en liten trädgård på baksidan dit ni kommer på besök och grillar!

Klockan 10.30 i onsdags såg det ut så här. Då kom Annas pappa dit med sin kamera. Vår nedervåning var redan klar alltså.

Sen gick det fort. Vägg efter vägg lyftes dit, som värsta fusklegot (ni vet dom där modellerna med alldeles för få och för stora bitar som bara passade till en enda sak).
Kolla in väggarna som står på kö till vänster i bild. Fönstren sitter redan monterade.

Det är det första av totalt 25 hus i området. Småa, som byggherren heter, planerar ytterliggare två ettapper efter detta. Även Skanska ska bygga så till slut blir det cirka 150 hus. Men vårt är först och till vänster i bild, alltså på vår baksida, börjar naturreservatet Orlången. Inga nya hus där med andra ord.


Bra väder, sol och torrt, i kombination med raskt bygge (bara 30 minuters lunchrast enligt Olle Boman) gjorde att taket kunde läggas på utan att regn och fukt trängde in.
Stommarna (väggarna och taket) kom fraktat på lastbil, de byggs inomhus i fabrik. Listigt.

På kvällen skjutsade Måns mig till huset i sin nya bil. Jag fick köra och det var mycket riktigt kul att köra bil, speciellt som den var så ny och fin. (-05:a va?) Sen smög jag omkring med kameran och försökte fota in genom fönstren.
117 kvadratmeter låter mycket men det kommer kännas som ett ganska litet hus. Men mysigt och modernt.
Kolla in de höga fönstren mot skogen. Där är det 3.15m högt i tak.


Måns är den förste kustarniker som besökt vårt nya hus. Ni kommer alla att bli ordentligt inbjudna 2010.

Närheten till skogen och naturreservatet är största skälet till att vi flyttar hit. Sen var det ett lagom stort hus till lagom pris med garage och söder om Stockholm, nära Annas föräldrar och brors familj. Plus att det var nybygge. Vi har bara bra erfarenhet av nybyggda bostäder och varken Anna eller jag är intresserade av eller bra på renovering.

Så nu väntar vi.
På inflytt. Och på barn!

2 Comments:

At 17 maj, 2009 21:03, Blogger sebastian said...

Wow, wow, wow!! Ni sitter och tajmar värkar nu alltså? Vad maffigt. Vad skönt att du är så cool att du har ro att blogga. Så cool ska jag också vara!

 
At 17 maj, 2009 22:00, Blogger Måns said...

Jag twittrade mellan krystvärkarna!

 

Skicka en kommentar

<< Home