Sarpensegling: Så funkar det!

I bakgrunden finns den så kallade nyckelbesättningen, det vill säga befälhavaren (skeppare), två styrman (bästeman), intendent och instruktörer - men det är ni, elevbesättningen som gör arbetet. Nyckelbesättningens roll är att instruera, peka och ropa, medan ni drar i tamparna, styr, lagar maten och diskar.

Elevbesättningen delas in i två vakter, styrbord och babord. Stryrbordsvakten har sina kojer på styrbordssidan och babordsvakten har sina kojer på babordssidan. Varje vakt delas in i två kvarter som består av 3-4 personer.

Det finns alltså fyra kvarter, som turas om med arbetet ombord i fyratimmarsskift enligt ett rullande schema. Skiften utgörs av däcksvakt, backlagsvakt och frivakt. Däcksvakten leds av vakthavande bästeman, och backlagsvakten av intendenten.

Under däcksvakten turas kvartersmedlemmarna om på följande poster: Rorgängare som styr, utkik som håller utkik, navigationsbiträde som biträder vakthavande bästeman, samt glasvakt, som slår glas i skeppsklockan varje halvtimme.

Backlagskvarteret sköter arbetet under däck, det vill säga matlagning, diskning och städning.

Frivakten har lektioner (navigation, knopslagning, sjömanskap) och deltar i losskastnings- och förtöjningsmanövrar, samt hissning och bärgning av segel.

Dygnet (till sjöss, siffra inom parentes anger tiden räknat i glas)
0730 (7) Frukost för pågånde vakt (alltså vakten som ska börja sin vakt kl 0800)
0800 (8) Vaktförfångning, frukost för avgående vakt
1000 (6) Förmiddagskaffe med KAKOR
1130 (7) Lunch för pågående vakt
1200 (8) Vaktförfångning, lunch för avgående vakt
1500 (6) Eftermiddagskaffe med KAKOR
1600 (8) Vaktförfångning
1730 (3) Middag för pågående vakt
1800 (4) Vaktförfångning, middag för avgående vakt
2000 (8) Vaktförfångning

Vi kommer att segla från Malmö till Simrishamn. Det är egentligen det enda man (nästan) kan vara säker på, eftersom segling är helt beroende på väder och vind. Kanske måste vi ligga i hamn de två första dygnen? Kanske är det stiljte hela vägen så att vi måste puttra fram för maskin? Kanske blåser det hårt från ost så att vi blir sjösjuka hela bunten? Kanske regnar det så att vi blir blöta? Kanske är det dimma så vi inte ser något? Kanske kommer vi inte längre än till Trelleborg...? Man måste alltid vara beredd på att det inte blir som man har tänkt sig. Däför är det bra att inte planera för mycket i förväg.

Ett scenario skulle kunna vara så här: Vi kastar loss från Malmö och seglar nerför Öresund, under bron och genom Falsterbokanalen, och därefter ut i Östersjön. Det blir en lång första seglats, innan vi förtöjer någonstans på Bornholm, antagligen Allinge på öns sydöstliga spets. Nästa stopp blir förhoppningsvis Christiansö, en gammal dansk marinbas med en naturlig hamn i sundet mellan två öar. Obeskrivligt coolt och exotiskt. Sedan styr vi skutan mot Simrishamn.


Halvvindssegling för styrbords halsar, vilket betyder att vinden kommer infrån styrbordssidan (ni ser seglet uppe till höger). Seglingen förra året är den absolut blåsigaste och tuffaste jag någonsin har varit med om under mina 20 år på Sarpen. Bilden är tagen i aktern, varifrån fartyget manövereras. Killen till höger styr, jag har vakten. Bakom min rygg skymtar skeppsbåten, kallad "livbåt" av landkrabbor. Som ni ser är jag ordentligt påpälsad. Blåser det, är det kallt. Och blåser det, kan man bli blöt.


Anders Berg, som kommer att vara skeppare under vår tur. Otroligt skicklig på att köra båt, iskall och lugn som en filbunke. Uppe till vänster ligger livflottarna. Kakfatet står på skotet till storseglet. Till höger syns nedgången (kappen) till salongen, där man bor, lagar mat och har sig. Vi seglar fortfarande för styrbords halsar.


Lådan till höger innehåller proviant. Notera lutningen.


Nödläns- och brandpumpen. Ett dieseldrivet skrälle, som trots allt fungerar bra. Dörrarna till höger är den förliga nedgången (kappen) till skansen, där kvarter 1 och 2 har sina kojer. Bogsprötet skymtas i bildens överkant. Ja, man får och SKALL krångla sig fram på det för att arbeta med förseglen. Uppe till höger syns skeppsklockan, ett trevligt sätt att meddela tiden ombord. Man slår glasen i par; fem glas blir således ding-ding, ding-ding, ding. Trasmattorna vattnas med jämna mellanrum för att hålla däcket fuktigt.


Förtöjda vid Ertholmarna (dvs Christiansö). Bakom träden finns öns krog


Svängbron som länkar samman Christiansö och Fredriksö, som tillsammans med några stenar på utsidan utgör Ertholmarna. Uppe till höger syns fyren, vars ljuskägla sveper över hamnen när det är mörkt.


Ertholmarna var länge dansk marinbas och fångkoloni. Detta är fängelset.


Det var hit mumintrollets pappa och Snusmumriken seglade när de levde dålighetsliv.