torsdag, oktober 16, 2008

I natt jag drömde...

Det är alltmer ovanligt att jag minns mina drömmar när jag vaknar.
Därför blev jag extra lycklig härom morgonen, när jag vaknade och mindes följande dröm:

Det var storgille med Kustarnik-klanen. Men inte på Gistholmen.
Vi befann oss någon annanstans. Min Golf var med, och medan grytan (burgundisk?) stod och puttrade tog Anton med oss på en tur.
Anton körde alltså. Alla vi andra var passagerare, utom Sebastian, för han tolkade efter på en cykel.
Anton körde allt skumpigare, det var ingen väg utan bara grov terräng. Till slut var jag tvungen att be honom stanna. Jag har redan bytt flexirör och katalysator en gång, det kostade 10 000!

Där försvinner alla ur drömmen, utom Sebastian och jag. Vi fortsätter. Han vid pedalerna, jag på pakethållaren. Det bär iväg nedför en otroligt lång nedförsbacke. Mellan träden till höger skymtar vi sjöutsikt. En avtagsväg passeras.
Snart är vi nere vid stranden. Det är idyll.
"Här borde vi sitta och äta vår gryta", säger Sebastian.
Jag instämmer, men upptäcker samtidigt hur gräsänderna i vattenbrynet utvecklar framben och kliver upp på stranden som järvliknande bestar. Vi häpnar. De gnafsar oss ovänligt i hälarna. Vi tackar för oss och börjar cykla tillbaka, uppför backen.

Men alla som har cyklat uppför en backe med 93 kilo Thomas på pakethållaren och femton gnafsande järvar i hasorna vet att det inte är så lätt. Sebban började få panik, situationen var hotfull. Ända tills vi nådde den där avtagsvägen.

Där kunde vi plötsligt vika av neråt, och få rull på hojen. Farten ökade, vind i håret. Järvarna snubblade som fyllon bakom oss när de försökte hålla takten, och vi var fria.

Tack, kära nån, vi var fria!

8 Comments:

At 16 oktober, 2008 20:33, Blogger Måns said...

Fantastiskt.
Du borde pitcha den som en filmidé, så här i vampyr/"Låt den rätte komma in"-tider.

(Sen tycker jag så klart att det är en grav förolämpning att ANTON fick köra och inte JAG!)

 
At 16 oktober, 2008 20:55, Blogger Thomas Pihl said...

Sorry Måns, men du får ta det med min drömfångare...

 
At 16 oktober, 2008 22:21, Blogger sebastian said...

HURRA! Vi klarade oss! Med vinden i håret i slutscenen och allt - vilken lycka.

 
At 17 oktober, 2008 08:47, Blogger Anton Berg said...

93 kilo!!!!??!!?!

 
At 17 oktober, 2008 09:40, Blogger Tor Billgren said...

...och Tor står förstås och rör i grytan medan ni andra är ute och rullar hatt. Som vanligt.

 
At 17 oktober, 2008 10:47, Blogger Måns said...

Är man som ett bättre hotell så är man.

 
At 17 oktober, 2008 13:12, Blogger Thomas Pihl said...

Nej, Tor, du var med i bilen. Jävligt oansvarigt att lämna grytan på spisen, för övrigt!

Ja, jag pendlar mellan 90 och 95, men har svårt att tro det själv. Visst ser jag mycket smalare ut?

Får säga som Cartman – "I'm not fat, I'm big boned!"

 
At 17 oktober, 2008 17:14, Blogger Anders said...

Fyfan vad obehagligt.
Ankjärvar, värsta sorten.

Men det behövs ju ingen drömtydare för att fatta att du är en lycklig människa med det där slutet, Thompa.

 

Skicka en kommentar

<< Home