Mkt bra! Roligt att se hur små Refusedpojkarna ser ut i sina för stora skjortor. Och "Jeremy" är ju en av alla tiders bästa låtar. FInns en annan video till den också har jag för mig. Som inte är så subtil.
Ja, alla dessa tre är på mitt samvete också. Även om jag tog upp refused-låten till min repertoar lite för sent för att vara särskilt hard core, och även om jag hade en Metallica-bild på ryggen av min bomberjacka i högstadiet och därmed hade valt dem framför Guns.
De där GnR-plattorna är tält på Bornholm för mig. Det är inte svårt att förstå varför det gick som det gick för bandet efter det här. Jämför med Pink Floyd efter The Wall. Sanslöst genomarbetad och framgångsrik dubbelskiva som kretsar kring ett enda ego. Det häftigaste i videon är limosineskorten. Eskort är otroligt häftigt, oavsett om det är bilar, motorcykar eller F16-plan.
Att jag inte väljer oljetankern som häftigast är att jag alltid har irriterat mig på den usla klippningen i den scenen. Först är fartyget under gång, sen står det plötsligt helt stilla (det tar förmodligen minst en timme för att få stopp på en sådan båt). Först är det kav lugnt, sen är det storm. Usch. Äckligt. Det är helt okänsligt gjort.
Den tredje låten har jag nog inte hört. Eller i alla fall inte lagt märke till. Är det Pearl Jam?
Thomas, det här är låtar som jag i mångt och gjorde motstånd mot i bilstereon och på festerna. Jag var den som kom på fest med stroboskop, lustgas och elektronisk musik. Jag försökte lansera Brian Eno, Aphex Twin, Orb och blind, ansiktslös techno. I viss mån Velvet Underground. Ola Nilsson stod på andra sidan med Oasis och GnR. Christoffer körde med Beasty Boys och obskyr 60-tals rock n roll. Nils kom med Alphaville.
4 Comments:
Mkt bra!
Roligt att se hur små Refusedpojkarna ser ut i sina för stora skjortor.
Och "Jeremy" är ju en av alla tiders bästa låtar. FInns en annan video till den också har jag för mig. Som inte är så subtil.
Missa inte allra sista grejen i GnR-videon.
Ja, alla dessa tre är på mitt samvete också. Även om jag tog upp refused-låten till min repertoar lite för sent för att vara särskilt hard core, och även om jag hade en Metallica-bild på ryggen av min bomberjacka i högstadiet och därmed hade valt dem framför Guns.
De där GnR-plattorna är tält på Bornholm för mig. Det är inte svårt att förstå varför det gick som det gick för bandet efter det här. Jämför med Pink Floyd efter The Wall. Sanslöst genomarbetad och framgångsrik dubbelskiva som kretsar kring ett enda ego. Det häftigaste i videon är limosineskorten. Eskort är otroligt häftigt, oavsett om det är bilar, motorcykar eller F16-plan.
Att jag inte väljer oljetankern som häftigast är att jag alltid har irriterat mig på den usla klippningen i den scenen. Först är fartyget under gång, sen står det plötsligt helt stilla (det tar förmodligen minst en timme för att få stopp på en sådan båt). Först är det kav lugnt, sen är det storm. Usch. Äckligt. Det är helt okänsligt gjort.
Den tredje låten har jag nog inte hört. Eller i alla fall inte lagt märke till. Är det Pearl Jam?
Thomas, det här är låtar som jag i mångt och gjorde motstånd mot i bilstereon och på festerna. Jag var den som kom på fest med stroboskop, lustgas och elektronisk musik. Jag försökte lansera Brian Eno, Aphex Twin, Orb och blind, ansiktslös techno. I viss mån Velvet Underground. Ola Nilsson stod på andra sidan med Oasis och GnR. Christoffer körde med Beasty Boys och obskyr 60-tals rock n roll. Nils kom med Alphaville.
Alphaville diggade jag också, fast tidigare.
Ja, det är Pearl Jam, och du har visst hört den, på Gist-verandan under mitt musik-quiz.
Skicka en kommentar
<< Home