Idag
I morse försov jag mig med drygt två timmar, jag hittade inte bilnycklarna så jag har fått ställa in två bilberoende inplanerade dejter för kvällen och hemnycklarna låg visst på jobbet så jag fick lämna lägenheten olåst och åka tillbaks och låsa på lunchen. Nu upptäckte jag att jag har tappat bort mobilen.
posted by Anonym @ 16:28
8 comments
8 Comments:
Äntligen gör du dig förtjänt av smeknamnet Snurran!
Fantastiskt bildval, Kalle!
Samtidigt var det visst någon som fick ett hus i huvudet i Kina, och så kom det lite vatten i Burma. Se det så, min vän. (Usch vad jag hatar dylika relativiseringar.)
Konstigt nog hade jag en riktigt effektiv dag på jobbet ändå. Lyckades knäcka några gåtor som jag har grubblat på i månader i fick telefonsamtal ringda som har tyngt mig minst lika länge.
Visst är det kul med bilden! Det ser ut som en hyllning till en superstjärna, men alla vet han bara är en klantskalle. Han är liksom lurad redan i bilden, som värsta typen av mobbing, när man lyfter upp någon som tror att äntligen, bara för att fallet ska bli så mycket större när man sen slår undan benen på dem. Och alla andra vet om det och är med på det.
Jag håller med dig också Tor. Att säga sånt är ett hån både mot mig och ännu mer mot den som faktiskt fick huset i huvet. Fast jag tyckte om när du kallade mig för din vän - det var en intim ton som man sällan förunnas ur den Billgrenska pennan. Det var då jag blev säker på att det var sarkasm.
Den akademiska världen har länge försökt knäcka nöten med glömda och borttappade nycklar, och i november 2007 nådde ett internationellt forskarlag i Köln en avgörande framgång.
De kunde efter kliniska tester, omfattande djurförsök och subnukleära reaktionsprov föra i bevis att det finns en framgångsrik metod, som dessutom fungerar lika effektivt på både nycklar och mobila telefoner.
Den kan sammanfattas i följande osvikliga formel:
- Lägg dem alltid på samma ställe, pappskalle!
Farmor hade alltså rätt när hon hela min uppväxt tjatade: "Une place pour chaque chose, et chaque chose à sa place!".
Jag översätter för de ej fransktalande:
"En plats för stackars chosiga Jacques, ET och chosiga Jacques sa plats!"
Verkar vara en mycket komplex intrig inbegripande en utsatt och konstlad mansperson som tillsammans med inbillade utomjordingar ägnar sig åt hunddressyr.
Berättelsen kan tyckas mycket märkligt, men förklarar med all önskvärd tydlighet den undertryckta frihetskänsla som unge Duraffourd sedan utvecklade till en direkt aversion mot alla symboler för utestängande och inlåsning.
Han vill till varje pris undvika att stängas inne hos den ömklige och tillgjorde Jacques med sina hundar och rymdvarelser.
Varje gång jag ser på Kallebilden startar vinjettmusiken i huvudet.
Taa tata ta tatata-taa,
tatata-taaaaa,
tatata taaa ta TAAAAAAA!
Skicka en kommentar
<< Home