fredag, maj 02, 2008

Förvarning om vad som komma skall


Så här glad är Maja - trots att hon genomlider sitt livs första ordentliga förkylning den här veckan. Troligtvis smittades hon av någon vansinnesbebisbacill när vi var på öppna förskolan i måndags. Där är liksom grejen bland alla bebisar att stoppa precis varenda leksak i munnen, och det känns som om smittorisken är rätt stor då.
Idag var hon iallafall med Hannah hos doktorn som kollade och lyssnade och tog prover och konstaterade att det inte var lunginflammation utan troligtvis bara en vanlig förkylning.
Jag kunde själv inte följa med eftersom jag smittats av denna monsterbacill och satt hemma och hade ont i hela kroppen, precis som jag gjort de senaste tre dagarna.
Och så här lär det ju bli när vi fått dagisplats sen. Alla med dagisbarn är sjuka hela tiden. Bara att förbereda sig på. Lattjo.

7 Comments:

At 03 maj, 2008 11:50, Blogger adam said...

Det är tur att hon inte känner efter lika mycket som pappa, en sjuk Måns är inte go å tass med. Jag tror att det är bra att hon stoppar allt i munnen, det bygger immunförsvar.

 
At 03 maj, 2008 15:21, Blogger Unknown said...

Haha, tru'dat!
Jag är inte världens bästa sjukling.

I dag har vi förresten varit på SÖS med lillan hela dagen, men de konstaterade också att det "bara" var en kraftig förkylning så de kunde inte göra något mer.
Vi kanske är lite sjåpiga, men det får man vara med första barnet så det så.

 
At 04 maj, 2008 12:09, Blogger Anders said...

Föräldrar med dagisbarn blir så småningom immuna mot allt.
FBI:s Kommando Kindergarten sätts in vid mjältbrandsattentat, smittkoppsattacker och noshörningsinvasioner.

Måns, jag tycker ni helt enkelt lär Maja det sinnliga nöjet i att okulärbesiktiga omgivningen och dra teoretiska slutsatser utifrån tidigare generationers empiriska försök.
Man måste ju inte stoppa allt i munnen för att förstå det.
Tänk om Einstein slickat på atomerna och inte kluvit dem.
Tji atombomb, liksom.
Eller Newton ätit upp äpplet i stället för att sitta ner och få det i huvudet.
Då hade vi inte haft någon gravitation idag.

 
At 04 maj, 2008 20:46, Blogger Tor Billgren said...

Vad är det för en CP-gåstol, Måns? Vill du att tösen ska känna sig handikappad?

 
At 04 maj, 2008 21:48, Blogger Unknown said...

Anders: Tack för tipset, men det är nog lite sent. Hon har redan insett glädjen att få smaka på allt hon kan komma över. Då blir det nog svårt att nöja sig med att bara titta.

Tor: Jag vet. Det är Hannah som Blocketfyndat. Hade jag fått bestämma skulle vi köpt en med långdistansrobotar och coola tutor.

 
At 04 maj, 2008 23:00, Blogger Johnny Bode- Sällskapet said...

Som du mycket riktigt konstaterar är småbarn vandrande smittohärdar, Måns. Föräldrarna bland mina kompisar är sjuka två tredjedelar av tiden känns det som. Det är riskabelt att umgås med sådant folk också, rätt vad det är ligger man själv och kräks på toaletten bara för att man bjöd på middag.

Men det går väl jämnt upp när Maja och hennes kompisar får byta blöjor på oss på ålderdomshemmet.

 
At 05 maj, 2008 22:05, Blogger Anton Berg said...

Måns, du har bara haft en vanlig tredagars-feber.
Själv är jag oförskämt frisk, trots att Al börjat med en ny sovvana på nätterna. Han vaknar 02.00 och somnar inte om.
I helgen var Anna ute och körde vagn runt kvarteret 03.00.
Idag blocket-fyndade vi också en sån därn gåstol, men Al når ju inte ner med benen än. Men han gillade tut-knapparna!
Men långdistansrobotar... Långdistansrobotar är ju genialt! Det måste finnas nån rikstok på nätet som kan bygga på sånt!

 

Skicka en kommentar

<< Home