tisdag, oktober 09, 2007

Ett matematiskt problem.

I morse tog jag vagnen till Kugnssten för att som vanligt byta till 90-bussen mot Frölunda torg. I kungssten stod allt still. Eller i alla fall allt som skulle över bron. Jag skulle inte över bron. Jag väntade i 40 minuter och under den tiden borde det ha kommit 4 bussar som hade tagit mig till jobbet på 5 minuter. Då gav jag upp väntandet och började gå mot jobbet. Det tog 25 minuter. Då är min fråga: när ska man bestämma sig för att börja gå? När slutar man tjäna tid på att ha tålamod och tjänar på att ta till fötterna? Är det ett statistiskt problem? Ska man ta till sannolikhetslära? Är det kanske en filosofisk fråga? Politisk?

9 Comments:

At 09 oktober, 2007 13:58, Blogger Thomas Pihl said...

Eller är det kanske en ortografisk fråga?
Har du fastnat i en time warp mellan "Kugnssten" och "kungssten"?

 
At 09 oktober, 2007 14:00, Blogger Tor Billgren said...

Följ ditt hjärta!

 
At 09 oktober, 2007 14:02, Blogger Måns said...

Ekonomisk.
Ta en taxi!

 
At 09 oktober, 2007 16:43, Blogger Gustaf said...

Rent empiriskt skulle jag säga att man sällan tjänar på att börja gå. Enligt Murphys lag blir man omkörd av bussen innan man kommit halvvägs. Å andra sidan är det mycket drygare att stå och vänta än att gå, så min slutsats måste bli att jag håller med Tor.

 
At 09 oktober, 2007 17:15, Blogger Anders said...

I helvete man ska gå!
Har de lovat att det ska gå en bussjävel var tionde minut, då ska man fan inte ge upp och trippa iväg.
Nej, det är bara att stå kvar, det finns ingen gräns.
Och kommer inte bussfanskapet när nästa avgångstid passerat ska man bara för att visa de jävlarna inte ta bussen när den väl kommer.
Som en hämndaktion och manifestation av de svikna löftena som tidtabellen hånfullt grinat en i ansiktet ska man stå kvar utan att ta någon av bussarna som kommer.
Orörlig, bredbent, med matkassarna fortfarande hängande från vitnade knogar ska man stå på sin post. Buss efter buss stannar, chaufförerna öppnar sina dörrar.
Men man kliver inte på.
Och man går inte.
Det blir natt och det blir dag.
Man står kvar.
Den första chauffören som kommer tillbaka på sitt skift efter att ha sett en föregående dag kliver ur och frågar om allt står rätt till.
Han får inget svar den jäveln, han skulle ha varit i tid igår istället! Man står honom rätt i plytet! Man stridsvägrar gå på hans buss!
Musklerna förtvinar, grädden surnar i kassen och igelkottar äter upp skosnörena, men man går inte. Man står.
En fotografjävel tycker det ser kul ut och man blir en lustifikation i tidningen under vinjetten Dagens bild. Fota bussfan som inte kom, du!
Lokaltrafikens verkställande direktör kommer åkande, han har all tid i världen. Fjäskar med blommor, lovar tätare turer och är det inte dags att kliva ombord nu?
Han får ett så bedövande stillastående till svar att han tappar blommorna och stapplar tillbaka till sin bil.
Efter fyra månader är det dags för vintertidtabellen att spikas upp, och inte nog med att det då blir tolv minuter mellan avgångarna, stolpskotten som ska sätta upp tabellen häftar fast den i ryggen på en där man står så man inte ser när eftermiddagstrafiken startar.
Så då får man gå.

 
At 09 oktober, 2007 18:14, Anonymous jonas m said...

Det är en underrättelsefråga. Den som har rätt connections in i trafikledningen vet när nästa buss kommer och således när det lönar sig att gå.

 
At 10 oktober, 2007 18:19, Blogger sebastian said...

Haha! Vad fina ni är. Varsitt svar som tydligt karaktäriserar personen som har lämnat det. Jag inser nu naturligtvis att jag gjorde fel. Jag borde ha insett att det att börja gå var en dumhet som alltid straffar sig. Istället borde jag ha stavat rätt och sen underättat mig och fått reda på att Västtrafik har någon slags förseningsgaranti så jag kunde ha beställt en taxi, gratis. Men jag valde att lyssna till Tors förslag bara för att avslöja mig som en svagsint medlöpare utan passion och utan glöd i hjärtat. I Kiruna har man tydligen eld i bröstet för där ger man fanimej inte upp! Där gör man poesi av den lilla människans kamp mot Systemet. Anders, varje människa med självrespekt borde naturligtvis ha lyssnat på dig. Jag skulle stått kvar dom jävlarna rätt upp i käften!

 
At 11 oktober, 2007 14:56, Blogger Anders said...

Ja, det är alldeles för lite kampstående i samhället nu för tiden.

Vad intressant att du gjorde en snabbanalys av våra personligheter utifrån våra svar!
Är det därför Anton inte har vågat skriva något ännu?

 
At 12 oktober, 2007 10:27, Blogger Anton Berg said...

Vi läste om det där problemet i Statsvetenskapen. Fast då illustrerades problemet med telefonkö - ju längre man står i kön, desto mer tid är man villig att ytterligare spendera i kön.
Ju större insats, desto större risk är man villig att ta för att allt inte ska vara förgäves.
Enligt de ekonomiska lagarna bör man vara bestämd från början. Sätt en gräns redan innan och besäm dig för vad du ska göra om gränsen nås, INNAN det händer.
Detta går också att använda vid sparande i aktier eller obligationer (som man inte gör i Kiruna).
Bestäm dig för en nedre och övre gräns, når aktien en av dessa säljer du obevekligt, okänsligt och osentimentalt av hela ditt innehav.

Så nästa gång Seb: Bestäm dig redan innan du går på bussen för vad du gör vid en försening. Sätt gränsen till 10 minuter. Vad som än händer runt om dig efter 10 minuter - gå.
Detta gör dig till herre över situationen, skapar en känsla av lugn - du VET ju vad som ska hända om 10 minuter, allt annat är en bonus samt gör dig till en vinnare i längden. DU HAR SLAGIT SYSTEMET!

 

Skicka en kommentar

<< Home