I rymden kan ingen höra dig skrika när du tappar frigoliten på tån. Och luftmotstånd finns där icke, ty där råder vakuum.
Pistolskyttar tränar genom att vid handleden fästa en vikt exakt lika tung som sitt vapen. Vikten har de sedan på sig för jämnan. Vid tävling tar de dock bort vikten, och vips! Så känner de inte ens att de håller i pistolen! Och kan alltså skjuta utan att darra på manschetten. Hiskeliga olyckor har förstås hänt sedan skyttar glömt att de fortfarande haft pistolen i hand, kliat sig i näsan och krökt pekfingret...
Jag föreslår att vi använder en omvänd metod på Thomas. I hans kläder syr vi fast små heliumfyllda gummikorvar. Därigenom kan vi avlasta hans kropp på, säg, 10 gram om dagen. Efter 100 dagar har vi sytt i tillräckligt med påsar för att ha avlastat hans muskler på 1 kg. Fortsätter vi på det sättet kommer han dels inte att märka något, dels kommer hans muskler att långsamt tappa kraft och anta normalmesiga proportioner. Vi bör dock inte kombinera detta försök med frigolit-grädde-planen, ty muskler väger mer än fett, och blir proportionerna felaktiga samtidigt som heliumoperationen fortgår kan han gå till väders.
Ta en liter järn och en liter frigolit, lätt att järnet är tyngre. Och ändå borde de ju ha samma vikt, för ett mjölkpaket väger ju ett kilo. Där fick jag dig, Thomas Einstein!
5 Comments:
frigoliten borde vara tyngre om man räknar med luftmotståndet.
Ha!
Där ser du, Anders.
Du biter dig själv i svansen genom att fiffla med mina hantlar.
Hur är det i rymden då?
I rymden kan ingen höra dig skrika när du tappar frigoliten på tån.
Och luftmotstånd finns där icke, ty där råder vakuum.
Pistolskyttar tränar genom att vid handleden fästa en vikt exakt lika tung som sitt vapen. Vikten har de sedan på sig för jämnan. Vid tävling tar de dock bort vikten, och vips! Så känner de inte ens att de håller i pistolen! Och kan alltså skjuta utan att darra på manschetten.
Hiskeliga olyckor har förstås hänt sedan skyttar glömt att de fortfarande haft pistolen i hand, kliat sig i näsan och krökt pekfingret...
Jag föreslår att vi använder en omvänd metod på Thomas. I hans kläder syr vi fast små heliumfyllda gummikorvar. Därigenom kan vi avlasta hans kropp på, säg, 10 gram om dagen. Efter 100 dagar har vi sytt i tillräckligt med påsar för att ha avlastat hans muskler på 1 kg. Fortsätter vi på det sättet kommer han dels inte att märka något, dels kommer hans muskler att långsamt tappa kraft och anta normalmesiga proportioner.
Vi bör dock inte kombinera detta försök med frigolit-grädde-planen, ty muskler väger mer än fett, och blir proportionerna felaktiga samtidigt som heliumoperationen fortgår kan han gå till väders.
Ta en liter järn och en liter frigolit, lätt att järnet är tyngre.
Och ändå borde de ju ha samma vikt, för ett mjölkpaket väger ju ett kilo.
Där fick jag dig, Thomas Einstein!
Skicka en kommentar
<< Home