Som vanligt drevs den ymniga röken från gruvan bort av den hårda nordanvinden. Ibland visste han inte vad som var värst, de ständiga frostgraderna ovan jord, eller den oljigt fuktiga svärtan nere i gruvan.
Men att fundera hörde andra till. Andra bättre bemedlade. Själv dröjde han bara flyktigt vid sådana tankar. Mödan med att hålla ackordet uppe var långt värre och ständigt mer påtaglig.
Förman Didrik tålde inte att någon vilade på hackan och på Didriks syn var intet fel.
Anders hade en enda gång tillåtit sig en extra rast inför sprängningen av en ny ort. Det skulle han aldrig göra om mer. Smärtan från förmannens handrygg satt fortfarande färskt i minnet.
Plötsligt skalv marken under deras fötter.
Förmännen till trots upphörde all verksamhet på en sekund.
Nytt skalv.
Hela jorden riste. Marken under. Över. Runt OM. Allting skakade, skälvde, gnisslade, PULSERADE.
Rök fyllde orter. Eld slog upp. Lava forsade.
Anders hörde inte själv hur han skrek.
Mitt mot gruvlag 15, som hade skiftet, närmade sig en oerhörd best. Ömsom på två, ömsom på fyra ben, med horn större än sprängborren och ögon svarta som malmen själv.
***
Dom grävde till slut för djupt. Där inne i Morias gruvor.
Solå står i zenith og håve henge lågt i Gruvene på 16 er me i samme båt Ved foten av fjellet kan du sjå me går i takt med lenker rundt halsen, år etter år
Alt me fire ner i sjaktå av gull og grøn smaragd havne rett i fanget på Henry blir det sagt Det dryppe ikkje på oss. Me trenge ingen potter for Henry er ikkje prest og ingen av oss er klokker
Sjøl ikkje Gud kan hørra oss når me ber i frå Helvete
Ivan la på sprang men kom aldri tilbake Mange før han har prøvd å ta Henry av dage Og ryktet fortelle at han som står med pisken er rake motsetningen av en viss kristen
I Gruvene på 16 har me budd i fire år men så snart sjangsen byr seg slår eg meg ut
5 Comments:
Ah!
Norrsken va?
Eller Aurora Borrealis, som vi brukar säga... Mycket fint.
Nä.
Pärlemormoln.
Som om än vackra indikerar att nedbrytningen av ozonskiktet är extra intensiv.
Så går det när man missbrukar hårspray i din takt, Anders.
Som vanligt drevs den ymniga röken från gruvan bort av den hårda nordanvinden.
Ibland visste han inte vad som var värst, de ständiga frostgraderna ovan jord, eller den oljigt fuktiga svärtan nere i gruvan.
Men att fundera hörde andra till. Andra bättre bemedlade. Själv dröjde han bara flyktigt vid sådana tankar. Mödan med att hålla ackordet uppe var långt värre och ständigt mer påtaglig.
Förman Didrik tålde inte att någon vilade på hackan och på Didriks syn var intet fel.
Anders hade en enda gång tillåtit sig en extra rast inför sprängningen av en ny ort. Det skulle han aldrig göra om mer. Smärtan från förmannens handrygg satt fortfarande färskt i minnet.
Plötsligt skalv marken under deras fötter.
Förmännen till trots upphörde all verksamhet på en sekund.
Nytt skalv.
Hela jorden riste. Marken under. Över. Runt OM. Allting skakade, skälvde, gnisslade, PULSERADE.
Rök fyllde orter. Eld slog upp. Lava forsade.
Anders hörde inte själv hur han skrek.
Mitt mot gruvlag 15, som hade skiftet, närmade sig en oerhörd best. Ömsom på två, ömsom på fyra ben, med horn större än sprängborren och ögon svarta som malmen själv.
***
Dom grävde till slut för djupt. Där inne i Morias gruvor.
***
Solå står i zenith og håve henge lågt
i Gruvene på 16 er me i samme båt
Ved foten av fjellet kan du sjå me går
i takt med lenker rundt halsen, år etter år
Alt me fire ner i sjaktå av gull og grøn smaragd
havne rett i fanget på Henry blir det sagt
Det dryppe ikkje på oss. Me trenge ingen potter
for Henry er ikkje prest og ingen av oss er klokker
Sjøl ikkje Gud kan hørra oss når me ber i frå Helvete
Ivan la på sprang men kom aldri tilbake
Mange før han har prøvd å ta Henry av dage
Og ryktet fortelle at han som står med pisken
er rake motsetningen av en viss kristen
I Gruvene på 16 har me budd i fire år
men så snart sjangsen byr seg slår eg meg ut
(Bøn fra helvete - Kaizers Orchestra)
Skicka en kommentar
<< Home