En kaffe med Kustarnik

Jag häller upp en espresso i en stiligt beige julklappskopp som fortfarande känns härligt ny. Till den får man en bit svart choklad med hallonsmak. Jag fattar inte varför jag valde hallonsmak. Det finns ingen logisk förklaring. Men jag antar att i längden kan dessa snedsteg bli för ditt liv vad mutationer är för evolutionen - de värdefulla stannar och bildar ny, bättre, standard.

Det var länge sen jag unnade mig finkaffe i finkoppen. Jag har varit gräsänkling i två veckor och har av någon undermedveten anledning fallit in i alla stereotypa och självdestruktiva ungkarlsmönster: dålig mat, alldeles för lite sömn, ostädat hem, försovna jobbmorgnar, Gump mitt i veckan osv. Jag lärde mig att om inte jag själv bestämmer mig för att göra något så händer det inget. När man lever ihop blir en rutinmässig vardag så mycket enklare och behagligare. Ensam blev för mig bekvämligheten till ensamhet och det blev tydligt att jag var tvungen att försöka fylla min tid med något värdefullt.

I lördags såg jag Verdis komiska opera Falstaff för 40 kronor med musikhögskolans studentlegg. Hela söndagen spenderade jag och Jonas i Särö vid havet, i skåpet står två limpor surdegsbröd på jäsning och ikväll ska jag på Uppåt framåt och se Cat5. För någon månad sedan hade minst två och förmodligen tre av dessa aktiviteter fått vika sig för internetpoker. Vilket gift!

Kul att Kustarnik hamnade i blickfånget i morse. Ett litet tag låg vi i toppen på DN:s länklista "vad skriver bloggarna" angående Elit-artikeln som enligt chefsredaktören under dagen har besökts av två personer i sekunden. Men jag kan inte första att folk blir så provocerade av Alexander Bard. Att de inte ser att de går rätt i fällan - det är ju precis dit han vill få dem. Det är som när South park gjorde ett avsnitt om scientologin där Tom Cruise ropar till Stanley "I'm gonna sue you!" och Stanley svarar "Sue me!" ungefär 4 gånger innan avsnittet är slut. Tom gick rätt i fällan och hotade att stämma dem om de visade programmet igen. Fast vad jag har hört har de inte vågat visa det igen. (Bäst i det avsnittet är när R Kelly kommer och sjunger sin 'trapped in the closet'). Pinsamt.

Annars kan jag berätta att jag bara har en vecka kvar på min projektanställning på jobbet. Den trevliga arbetsrättslagen hindrar min chef från att förlänga den och eftersom han varken vill sparka mig eller erbjuda mig en fast tjänst får jag fortsätta som konsult. Det innebär i praktiken att jag kan öka min levnadsstandard samtidigt som jag går ner i tjänst. Tack las! Tack chefen!

Nu ska brödet in i ugnen.

Puss!