Bisarrt om mailinglista i DN
Mustafa Cans DN-artikel om Alexander Bards mailinglista Elit är synnerligen bisarr läsning. Han "avslöjar" bland annat listans välkomsmail:
Den gemensamma nämnaren för Elits medlemmar är deras fysiska och mentala perfektion, stora självförtroende och intresse för att föra elektroniska diskussioner med andra vackra och intressanta människor med stort och sunt självförtroende.
Hur kan man utgå från att något som hålls samman av det här är allvar? Fysisk och mental perfektion? Är Can fullständigt blind för ironi?
Ett antal stockholmskändisar har en mailinglista där de snackar skit om andra stockholmskändisar - det är allt. Av detta blir det en jätteartikel i DN som dryper av indignation och bitterhet. Han anklagar medlemmarna på listan för att vältra sig i skvaller, men är den största skvallerkärringen själv när han citerar de interna formuleringarna som avslöjanden och hänger ut listmedlemmarna med ett tårdrypande och bittert HUR KAN NI? SKÄMS! SKÄMS!
Senast jag läste något i samma ton var Världen Idags hårdrocksartiklar förra veckan:
SVT-program glorifierar Black Metal
Textförfattare känd ockultist
posted by Tor Billgren @ 09:11
43 comments
43 Comments:
Må så vara att det du beskriver är ironi, men du verkar ha hoppat över resten av artikeln. Jag har svårt att tro att du sympatiserar med det som citerades i Cans artikel. Vidare tror jag inte att Elite är så pass unikt så att dess medlemmar själva kan avgöra vilken skada deras minst sagt grova språk kan åsamka. Tor, du måste väl hålla med om att hela idén i stort är ganska smaklös och vad gäller vissa medlemmar direkt opassande - i relation till deras yrkesroll. DN sparkade en person igår. Jag tror fler kommer att följa deras exempel idag.
Jag har givetvis läst artikeln, och kan inte se något annat än internt käbbel. Det är inte grövre än vad jag skulle kunna skriva till mina kompisar om till exempel gemensamma bekanta eller chefer man tycker beter sig på ett märkligt sätt. Skitsnack, helt enkelt. Helt vanligt fikarumsskitsnack. Uthängningen i DN är löjeväckande och patetisk. Kvällstidningarna nappade förstås, och det är där historien hör hemma. (Expressen skriver om en "Hemlig kändissekt". EXTRA EXTRA: SvD-recensent tycker DN-redaktör är tjock!)
Sanningen är ju att Alexander har lurat Stockholms värsta töntar att tro att de är speciella via ELIT. Han skrattar säkert varje dag just därför.
Kolla på namnen som Mustafa nämner i DN artikeln. Det är ju bara en massa "jag är en feg osjälvständig tönt som söker uppmärksamhet" typer.
Ha ha ha!
Jag måste ju instämma med brantan, det är helt obskyrt att media orkar bry sig om dom här uppenbart mentalt utmanade fjomparna.
Utöver det måste jag hålla med dig Tor i att man borde inse att inget av det som skrivs är faktiska åsikter uttryckta av nissarna på maillistan, jag menar listan startades av A. Bard som vi alla vet inte har ett värdigt eller seriöst ben i sin kropp.
Mitt medlidande är med alla dom stackarna som bedragits på detta vis och åter fått bevisat för sig själva att de inte blev häftigare efter gymnasiet heller, trots ivrigt rövslickande och sökande efter "gemenskap".
Tack
Hur kommer det sig att så många intelligenta människor låtit sig blåsas av denna Hitlerjugendpajazzo?
Samtliga kan väl inte vara fascister så till den milda grad att man riskerar sitt egna rykte bara för att tillmötesgå Bards enorma behov av bekräftelse. Det måtte finnas andra faktorer bakom som gjort att så många låtit sig blåsas till synes så lätt?
"De må tycka att demagogen Bard är löjeväckande, att det som skrivs på Elit genomsyras av svart ironi, men genom sin tystnad ger de sitt godkännande. Utan minsta reflektion över sina ideal och sin värdegrund. Olle Wästberg är själv inte sen med att skvallra. Apropå Peter Dalles påstående om kritiker som är berusade på föreställningar hänger Wästberg till och med ut en aktad kritiker som han varit chef för på Expressen."
Mustafa är alltså inte blind för ironi.
Jag tycker att hans text har en stor poäng, något som jag varit inne på tidigare här på kustarnik:
Det finns på tok för många kända svenska människor (som alltså är opinionsbildare) som säger saker "på skoj".
Som inte står får sina åsikter, som säger saker, skriver saker, för att "provocera".
Sen, när idiotierna blir uppmärksammade gömmer dom sig bakom ett:
"jamen guuuud, fattade ni inte att jag var irooooonisk?"
Varje gång man publicerar sig, varesej på nät, i tidning eller i "privata" mailinglistor måst eman räkna med att kunna bli ifrågasatt för det man uttrycker.
Och framförallt kunna stå för konsekvenserna.
Här finns det gott om människor som inte kan och inte vill.
Häng ut dom.
Anton. Jag påstår givetvis inte att allt som skrivits på den där listan är ironi, och det tror jag inte att någon annan heller tror. Men det är skrivet i en delvis ironisk och framförallt raljant kontext. Skitsnack, helt enkelt. Bullshit, du vet. Och skitsnack är skitsnack. Om man försöker upphöja det till encyklikor blir det bara löjligt.
Här ligger en kommentar från en berörd.
http://w2.sydsvenskan.se/blogg/
Expressens löp om kändsissekt i dag kommer bli en klassisker.
Sen undrar faktiskt jag hur de har lyckats driva den här listan i 15 år?
För 15 år sedan fanns ju inte internet - hur gjorde de då?
Skickade kedjebrev med posten?
Innehållet i listan är ointressant. Det är det faktum att det finns en uppenbarlig risk att tex journalister blandar ihop sina privata åsikter/kontakter med sin yrkesroll. Kan en journalist som är medlem på listan helt opartiskt granska Olle Wästberg? Kanske, kanske inte. Borde Fichtelius fått vara kvar på SVT trots att han umgås med GP privat?
Sen upphör man aldrig att förvånas över hur korkade människor är. Sitter man i någon form av makt/opinions-position skriver man inte mail när man vill snacka skit. Man gör det fejs to fejs. Trodde de verkligen att det inte skulle läcka förr eller senare? Mer korkat än när Ringholm glömde lägga på luren.
Nåja, underhållande är det i alla fall. "Elitgate" har helt klart räddat min förmiddag.
Nu har jag läst Tors länktips här i kommentarstråden.
Intressant.
Och i sak håller jag med dig, Tor.
Privat kommunikation måste kunna få vara just privat.
Oavsett vem fan som står för den.
I ett så litet land som Sverige, och en så liten stad som Stockholm, känner alla journalisterna vissa kändisar, konstnärer, makthavare. Det är inte hemligt på redaktionerna och vi lever med det varje dag. När man får ett uppdrag redovisar man sin kontakt; när man säljer in ett uppdrag klarifierar man på ett ungefär vad man har för relation till källorna. Elitmedlemskapet i sig är inte hemligt, och elits sekretesslagar är inte striktare än resten av världens: man får publicera om den som skrivit inlägget ger sin tillåtelse. Som hot mot demokratin betraktat är det mindre än journalisternas (eller, gud förbjude, politikernas) sexliv.
Om man snackar skit får man vara beredd på att man måste stå för det när skiten kommer ut.
Ska det publiceras då? Ska det bli en nyhet? Ja.
Handlar det om människor som leder kultur, näringsliv, media så är det klart att det finns ett allmänintresse i vad dom tycker rent privat.
Diskrepans mellan offentliga åsikter och privata åsikter brukar kallas hyckleri. När man så får reda på privata åsikter är ju detta intressant.
(Jämför med Bengt-Åke Gustavssons snack inför Sverige - Slovakien när han sa något som de flesta fröbundskaptener bara tänker: "Vi kanske inte ska vinna den här matchen")
Om min favoritförfattare eller någon som jag ser upp till eller vars idéer jag gillar visar sig tycka på ett helt annat sätt EGENTLIGEN är väl det skitviktigt att få fram?
Och appropå den där människan som känner sig skändad, eller hur det var, av DN:
Om han inte känner sig träffad, om han inte skrivt skit utan istället umgåtts och bytt idéer och odlat sitt själsliv med dessa framstående personer så behöver han väl inte ta åt sig?
Shit goes around - comes around. En grundregel som Elit verkar ha glömt bort.
Jepp, alla kändisar och journalister känner varandra i mer eller mindre grad. Och ju mer jag vet om vem som umgår hur med vem, ju enklare för mig är det att kunna värdera artiklar. Källkritik kallas det för inom vissa vetenskaper.
Snortar Fichtelius och GP kokain tillsammans eller knullar Rheinfeldt Jan Guillou i näsborren så det inte helt oväsentligt att veta, även om det sker i "privata forum".
Måste medge att Bard förstått att spela på rätt strängar när det kommer till klubbens medlemmar. Han är lite som Mulan i Isacc Asimovs "Stiftelsetriologin", eller kanske Kaiser Souze i "De misstänkta" Liten, äcklig och förhatlig, manipulativ och i stort behov av kärlek. Den som tror att det är den "mobbade" det är synd om missar den större bilden. De värsta maktmissbrukarna är de som själva vid ett eller ett annat tillfälle utsatts för korrumperad makt och därmed förnedrats. Tror ni möjligen att det kan vara så för allas vår vän och frälsare Bard?
I vilket fall som helst. Hela historien kan med nöje läsas på ett Foucauiskt vis. Medieklicken som svärmar kring Bard har ingen egentlig egen makt, utan försöker efter förmåga att så strategiskt som möjligt positionera sig nära makten. Men märk väl att inte heller Bard besitter någon makt, utan även han positionerar sig. Det kan bli intressant att se om detta påverkar deltagarnas positioner och i så fall hur. Can har ju uppenbarligen förvärvat ett stycke mark som åtminstone tillfälligt positionerat honom nära makten.
Måns, det första mejlet skicades i USA 1971. Alexander Bard fick nog tillgång till mejl något senare, efter hans fia med knuff-mästerskap i Motala, men 15 år är ingen ålder på ett internetforum.
Hmm, detta är ju intressant.
Tor: om jag läser dig rätt, handlar dina synpunkter om proportionerna. Alltså inte primärt detta att Can har smygläst mail, utan värderingen och presentationen av materialet som nyhet i DN.
Och om jag fattat detta rätt, håller jag delvis med eftersom tidningen genom publiceringen blir en form av självutnämnd domstol för vad som är politiskt korrekt och moraliskt lämpligt. Detta gillar inte jag. Det är en sorts antydningsjournalistik som hela tiden underförstår att man exempelvis inte får säga att någon är tjock. Detta utan att peka på något mer konkret (Som ju skulle kunna vara att försöka påvisa hur någon av journalisterna på listan strukit någon av politikerna på samma lista medhårs).
Samtidigt måste jag tycka att Anton B har en tydlig poäng - om man hittat verkligt graverande saker om personer som i någon mening ska betraktas som makthavare ska man skriva om det.
Dessutom: en mailinglista är inte samma sak som ett privat e-brev. Det är en sorts masskommunikation och diskretionen minskar på något sätt proportionellt mot stigande antal mottagare.
Problemet nu är att det inte fanns något verkligt graverande. Resultatet blir en journalistik med stora moraliska brösttoner och lite bakomliggande substans. Och om det stämmer att en regelbundet medarbetande person på DN-kultur blivit persona non grata på grund av detta så är det ju ett utomordentligt korkat guilt-by-association-resonemang som faktiskt är ganska allvarligt.
1997 startades visst Elit enligt en gammal artikel i DN: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1181&a=373168&maNo=1
Hjälp!
Vilka är alla dessa människor som plötsligt dyker upp här på Kustarnik?
Välkomna ska ni vara, men bara om ni lovar att inte skriva tidningsartiklar om eventuellt skvaller och bullshit som ni hittar här.
Hörrudu Anton Berg; du är mycket klokare än jag tidiagre trott. Dessutom verkar du ha en stor dos kurage. Heja dig. Det senaste du skrev var mycket bra. Jag skickar länk till hugade nu...
HA - jag är ett geni:
Tor länkar på antigayretorik till http://www.bevaraaktenskapet.nu/ appropå dagens debattartikel i SvD. Och de konservativa äktenskapsbevararna har alltså valt att lägga sitt ännu inte fungerande upprop på ELIT Webbhotell...
Jag anar en mäktig och svårfångad konspiration med ingredienser som Alexander Bard och gamla biskopar.
Kom sedan inte och säg att jag inte varnat er!
"Och det kan vara bra att veta att exempelvis Jan Söderqvist som skriver kulturartiklar och filmkritik i Svenska Dagbladet är en av de värsta skitsnackarna och vuxenmobbarna på listan."
Säger Maria Schottenius till Resumé.
Varför är det bra att veta, Maria?
Tja, nästa gång Söderqvist sågar en film kan det ju tex bero på att han tror att någon i filmen sagt något ofördelaktigt om Elit eller (gud förbjude) läckt till Can.
Skit, nu har vi kommit upp oss!
Vi är länkade till från en sida som DN länkar till!
Antagligen har många av våra nya gäster hittat hit den vägen, Thomas.
Jag fick förresten nyligen en tjusig inbjudan till Frimurarnas Högtidsdag (apropå en av dn.se:s sidoartiklar om Elit) som inleddes typ "O högt Uppburne i Midnattsolen Belyste Anders Lindberg, du är utvald att yada yada..."
Blev jävligt fundersam på vem i min umgängeskrets som kunde ansett mig passande att erbjudas medlemskap. Och hur skulle vederbörande uppfatta mitt nekande? Jag skulle ju bli tvungen att förklara min syn på sånt tjafs när vem det nu var skulle ge sig till känna.
Svarade i alla fall artigt på inbjudan till Stormästaren att mitt tidsschema förbjöd mig att medverka men att min nyfikenhet krävde att jag frågade hur mitt namn kommit på tal.
Det visade sig att inbjudan skulle gått till en namne, inte till mig...
För övrigt håller jag med Anton.
Anders: Jag som alltid trott att du var en Rotarykille... Där ser man.
Jaha, här verkar det som man av misstag traskat in i nåns lägenhet. Denna publika anstormning måste komma lite som en chock, men se det som en komplimang! Samtidigt;det är som tio pers man aldrig sett plötsligt satt sig vid fikabordet på jobbet och börjar prata politik. Det vet ju alla att man inte gör med främmande, då kan det ju bli bråk!
Hur som helst, jag ska inte störa er mera men tänkte bara göra herrarna uppmärksamma på den bok som de andra herrarna Bard och Söderqvist skrivit tillsammans.
http://www.analyskritik.press.se/kultur/recension/Bard-Globalaimperiet.htm
Till de av er som tror att detta är ett elaborativ skämt från Bards sida kan ni ju ta och söka på hans namn på Adlibris så kan hända att ni hittar en del spektakulära träffar.
Till sist, jag tycker den där Anton Berg verkar vettig.
/Opus
Vafan, är det han som gjort Arne Anka!?
Nähä, jag sökte visst på Alexander Barks.
Alla är välkomna i vårt vardagsrum, Opus.
Eller hur, Anton?
Verkligen.
Speciellt som så många skriver trevliga saker om mig.
Fortsätt gärna.
Svante -
Den hette nånting annat före det... men det är ju verkligen inte mycket till nyhet om DN själva har nämnt listans existens helt odramatiskt för ett år sedan.
Jag håller förresten med om att man förväntar sig att saker läcker ut, om än inte på den här skalan. Det är ok. Det är bara snack, och upprepas det nån annanstans kan det vara jobbigt, men det är fortfarande bara snack. Hade inte Anna Björkman fått gå från jobbet (och vad var hon? Den tionde? femtonde? elitmedlemmen på DN) så hade listmedlemmarna nog mest rodnat lite om öronen och låtit saken passera...
Grym blogg det här förresten. Hoppas många av de nya läsarna fastnar.
Nu när vi har gäster som kanske inte är helt bekanta med tonen här, är det måhända på sin plats att påpeka att SVT-pressmeddelandet här nedan är fingerat. SVT har INTE köpt in Simpsons, Lost eller CSI. Det var humor. Ironi. Skoj.
Anton: Tor erbjuder redaktören X en artikel. Redaktören X säger nej i ett kort och otrevligt mail. Tor blir sur och kallar redaktören X för "jävla fitta" i ett mail som han skickar till dig, Thomas och Måns (en maillista - whouououo).
Om du, Thomas och Måns ska bete er på det moraliskt högoktaniga sätt som Can kräver av Elitfolket, ska ni alla ta avstånd från min formulering. Omedelbart och högljutt! Ni ska skriva "Hörru Tor, det där var väl ändå ganska grovt", eller "Den som sa de han va det", eller "Din sexistiska mansgris". Jag kan inte minnas att jag har fått några tillrättavisningar på grova och raljanta uttalanden jag skickat i mail till er. Beror det på feghet? Är ni rädda för mig? Undlåtenhet? Nonchalans? Eller vetskap om uttalandets karaktär och dess kontext?
Och enligt ditt resonemang, Anton, hycklar jag, om jag i mitt nästa samtal med redaktören X INTE kallar henne för fitta redan i hälsningsfrasen. Jag har ju skrivit det i mailet till er, då måste jag ju stå för det offentligt också! "Hej det här är Tor Billgren. Du är en fitta. Jag har ett artikelförslag som jag tänkte att du kanske skulle vara intresserad av..."
Vidare kan jag inte förstå den indignation som uppstår varje gång det självklara faktumet slås fast, att det faktiskt händer att journalister umgås med andra journalister. Pratar gruvarbetare med varandra i fikarummet, Anders? Händer det att datasnubbar tar en öl efter jobbet, Sebastian? Har påven en balkong? Det uppstår kotterier - det är självklart och det förtjanar att uppmärksammas då och då. Men man ska inte utgå från att journalister per automatik inte skulle ha förmåga att avgöra vilka jobb och recensioner som inte är överensstämmande med god publicitisk sed. Signaturen Joc uttryckte det bra i inlägget 13:14. Ibland måste man avstå. Ibland måste man avstå från att avstå, till exempel om man har en unik specialkompetens.
För övrigt anser jag att Elitaffären är en petitess, och att DN med sin uppblåsta publicering slutligen befäst sin ställning som inskränkt lokalblaska. Stockholmskändisar som snackar skit om andra stockholmskändisar. Hujedamej!
Hm, det känns lite som att komma in i grabbarnas omklädningsrum här. Vilket det gör på flera bloggar som diskuterar Elit just nu. Känslan förstärks av att skällsorden är moraltant, skvallerkärring och jävla fitta.
Om man ska macheta sig fram i djungeln tycks den där mailinglistan vara mera en interntidning med folk som inte känner varann och oftast aldrig träffats, än ett "privat samtal". Tror inte jag skulle gilla en interntidning med en sida hånfullheter av dokusåpakaliber. Tycker de som kallar andra för avundsjuka fläskisar får stå sitt kast. Och blir rätt överraskad över mängden bloggare som tycker detta är helt normalt skit- och fikarumssnack som de skulle kunna köra i sina egna mail.
Som någon redan sagt, jag vill gärna veta vad de journalister och författare jag läser tycker egentligen. Det har en viss betydelse.
För det första: Varför skulle man kalla någon, exempelvis en chefredaktör, som fattar ett yrkesmässigt beslut för en jävla fitta?
För det andra: Kan inte någon skicka en spegel, gärna helkropps, till Alexander Bard. Fysisk perfektion kanske inte är det första jag tänker på när jag hör hans namn...
Jonas: Det är just i fönstret av detaljen med fysisk perfektion som man måste se elitskiten, och huruvida man som Can ska ta allt snack om hat och annat på allvar.
Mitt exempel med redaktör X var hyptetiskt, men det har faktiskt - FAKTISKT - förekommit att jag har blivit förtörnad av att inte lyckas sälja in jobb (ibland tycker man att man har skitbra idéer som man bara MÅSTE för göra. Och ibland kanske man till och med behöver pengar). Och då har det faktiskt - FAKTISKT - förekommit att jag har väst ett obehagligt ord mellan läpparna. Jag vet - det är helt obegripligt och oförsvarligt. Primitivt, lågpannat, oansvarit, hysteriskt. Men jag har väl nära till känslorna.
ab: Jag tycker inte att den här typen av skit- och fikarumssnack är OK. Ur artikeln träder det fram en bild som signaturerna Brantan, Tryggve och Per satte fingret på i början av diskussionen. Vad jag reagerade mot i artikeln var tonen, och avsaknaden av sammanhangsinsikt, samt det uppenbara DN vs. SvD-sluggandet. Jag har ingenstans skrivit "Jan Söderkvist har rätt" - jag har sagt att det är skitsnack. Internt, privat skitsnack, som ska behandlas som skitsnack.
De enda som har med diskussionen om Hanne Kj:s omfång att göra är de som aktivt har deltagit i just den diskussionen. Jag är med i många mailinglistor - de flesta sorteras automatiskt in i separata inkorgar, och jag läser en bråkdel av mailen sporadiskt. Om jag i morgon får se mitt porträtt i samband med Det Stora Avslöjadet om mailinglistan Y:s hatiska människosyn, för att Svenne Banan och Yvonne Mandarin har haft en livlig diksussion om till exempel uteliggare, skulle jag känna mig orättvist behandlad. Man är inte ansvarig för vad någon annan skriver.
Vad etiketteringarna beträffar "interntidning" och "privatsamtal" inte särdeles adekvata. En mailinglista är en mailinglista, och kan bara bedömas utifrån det.
Nu känner jag mig lite trött över att framstå som en Alexander Bard-försvarare. Det var likadant när jag kritiserade Ebba von Sydow-programmet i P1 för sin unkna klassanalys. Då blev jag plötsligt en Ebba von Sydow-försvarare. Det svartvita, polariserade diskussionsklimatet gör mig utmattad.
Jag tyckte också att Can missade att åtminstone Bard själv säkert anser sitt välkomstbrev vara utsökt chic ironi. Liksom att han säkert tycker "Låt honom vara pedofil!" om Timrell är enbart inne-jargong. Men jag skulle nog inte vara med på en mailinglista med det introt ändå - risken är ju rätt överhängande att Svenne Banan et consortes använder listan som ett forum för just mobbing efter den inledningen.
Jag skrev "interntidning" enbart som en jämförelse. Mer privat än en sådan är inte en rätt omfattande mailinglista.
Mobbing av Hanne K angår inte bara mobbarna och Hanne K. Är det inte en av de saker man mödosamt kommit fram till och som en hel del artiklar i media handlat om de senaste åren?
Att överhuvudtaget försöka analysera uttalanden av det här slaget känns tämligen omöjligt.
Givetvis har du rätt i att även den som passivt betraktar mobbning har ett ansvar. Vad jag menar är att en mailinglista inte är som ett sammanträde där man sitter runt ett bord där punkt efter punkt på dagordningen avhandlas systematiskt, utan ett sammelsurium.
En sak som irriterar mig är att det alltid är det dåliga och mediokra som orsakar debatter. Elit är ett bra exempel - vi diskuterar skit. Snövitinstallationen som fick Israels ambassadör att gå bärsärkagång - också medioker. Och Ecce Homo-bilderna. Varför orsakar aldrig det geniala stormiga debatter?
.............Det kan man fråga sig, Tor. Vi har dokusåpeplack på hjärnan. (Men jag tycker Ecce Homo-bilderna var rörande och nyskapande. De sopade bort den ytliga humanismen hos en hel del människor som reagerade på dem, och visade de inbgrodda och stereotypa känslorna som egentligen finns under.)
Låt oss fr o m nu lämna det mediokra därhän utom när det når farliga nivåer. Låt oss undvika dumma sammanhang, dumma mailinglistor och allmänt försöka skärpa oss!
Gunås!
(Betr. Ecce Homo är det inget snack om att bilderna hade en viktig effekt. Många kristna avslöjade hur kort väg de var redo att följa Jesus. De avslöjade att de inte trodde på Jesus egentligen, bara bilden Jesus som kung. Svensk kristenhet avslöjade sig på ett genant sätt. Det jag har emot bilderna är det rent estetiska. Jag är inte så förtjust i Ohlson-Wallins sterila och teatrala bildspråk. Vitskimret gör mig sjösjuk - som att gå på första vinterisen en hel eftermiddag utan solglasögon.)
Tor:
Du måste genast sluta jämföra mailinglistan Elite med vad vi skriver.
Du måste genast sluta jämföra mailinglistan Elit med ett fikarumssnack eller ett middagssamtal som Olle Wästberg också är inne på.
1. Varken du, Thomas, Måns, Sebastian, Anders eller jag är opinionsbildare.
Även om du är på väg att bli genom dina utmärkta artiklar och inte minst, genom din antigayretorik-sida.
Men alltså ännu inte.
Vad vi anser och tycker publiceras inte som krönikor i de största tidningarna. Vi har heller inte någon ekonomisk makt att tala om, inte heller politisk.
Opinionsbildare är däremot Fredrik Virtanen, Quetzala Blanco, Jonna Bergh och Eva Wisten.
Dom har läsare som följer och bildar åsikter efter vad dessa personer tycker.
Ekonomisk makt har säkerligen David Erixon, marknadskommunikationschef på Vodafone, Jon Karlung, vd på bredbandsföretaget Bahnhof och Andreas Norman, styrelseordförande i KN Telecom.
Politisk makt har Olle Wästberg, Anna Kinberg Batra (även om hon säger sig ha gått ur Elit) samt statsvetaren Stig-Björn Ljunggren.
Att jämföra Kustarnik eller våra mailkonversationer med detta låter sig alltså inte göras.
Vi är inga namn. Som P3-röst, P1-frilansare, Eskilstunakuriren-reporter, Expressen-redigerare, LKAB-informatör eller, fan, vad GÖR du Sebastian? (Å vad dåligt av mig att inte veta, jag SKÄMS!)
Som dessa är vi kanske offentliga personer, åtminstone vi inom Pblic Service-sfären, men inte mer.
Att du blir så indignerad över vårt "moraliskt högoktanika sätt" (grym formulering) kan jag inte alls förstå.
Tvärtom blir jag ledsen.
Jag blir ledsen över att du inte förstår att med kändsisskap kommer ansvar.
Med offentlighet följer granskning.
Jämför:
Känd svensk fotbollsspelare vill vika ut sig. ALARM!
Hon försvarar sig:
"Jamen vad jag gör med min kropp är ju min sak."
FEL.
1000-tals unga tjejer börjar spela fotboll efter att ha sett svenska landslaget spela bra.
1000-tals svenska tjejer får denna fotbollsspelare som största idol.
Allt hon gör kommer att diskuteras på skolgårdar, i omklädningsrum, i klubbar, hemma på gatan.
Hennes privatliv är inte bara hennes längre.
Med kändisskap kommer ansvar.
Har du läsare som bryr sig om vad du tycker och därför bygger din karriär genom att köpa lösnummer så har du ansvar mot dessa.
Säg vad du EGENTLIGEN tycker.
Eller stå ditt kast när det kommer ut.
2. Dessutom har Elit regler. Du blir utesluten om du inte följer dessa.
Kustarnik eller våra mailkonversationer har aldrig byggt på sådant.
Om man inte bemöter skitsnack i våra diskussioner betyder det ingenting hos oss.
I Elit kan man bli utslängd för att INTE snacka tillräckligt med skit.
3. Till sist.
Det slutgiltiga beviset för att Elit är allt annat än vanligt skitsnack kom igårkväll.
Nämn ett vanligt middagssamtal, en vanlig krogsvängrunda med skitsnack, en vanlig rödvinsafton som slutar i ett SMS-hot.
Mustafa Can fick följande SMS i natt, enligt DN:
"Det här ska du få betala för i resten av ditt liv"
Och detta ska vi inte granska?
Detta ska vi inte anse vara en nyhet?
Detta skall bagateliseras?
Knappast.
- Anton - varför hör man alltid en svag bakgrundsmusik under dina inlägg. Soft, sorgset piano, harpa och paflöjt med mycket eko...
- Är det för att elitfolket är så kallade kändisar som det uppstår skillnad? Ja, jag har misstänkt att det är så. Allmänheten äger sina kändisar, deras tankar och beteende. Om de gör något man inte samtycker med, blir man lika besviken som när ens barn handlar på ett oförsvarligt sätt.
- Vi är opinionsbildare, Anton. Påstå inget annat. Du har tonåringarna i din hand i P3 Star och har möjlighet att påverka vad de ska tänka kring sex, moral och musik. Jag skriver debattartiklar, inte bara på nätet, Måns sätter rubriker och löp i en av landets största tidningar. Det enda som skiljer min verksamhet från Virtanens är kvantitet och täckning. Och att jag är typ hundra gånger bättre och snyggare.
- Vad tråkigt att du blir ledsen. Jag förstår hur du menar i dina resonemang, och håller med dig i de största dragen. Men jag håller inte med om att kändisskap skulle innebära någon form av ökat ansvar, av den enkla anledningen att det är VI, medierna och allmänheten som väljer våra kändisar. En person är kändis bara för att någon annan vill det.
- Det jag inte klarade av i Cans artikel var den påklistrat indignerade tonen. Det var som att tappa hakan när man får reda på att ens nittonåriga dotter haft sex. Det jag reagerar mot är att elitskiten har bedömts utifrån felaktiga kriterier och förstorats. Jag kan inte heller släppa likheten mellan elit och de gruppmail vi skickar mellan varandra, och andra mailgrupper jag är med i. Men eftersom det tröttar mig i längden att framstå som en försvarare av skit, avslutar jag gärna diskussionen här och nu. Trots att det alltid är ett nöje att gnabbas med dig.
- Och Anton, fattar du inte att det är den som skickar ett sånt sms, som får betala det i resten av sitt liv?
Touché.
Debatten avslutad.
Även här har en stor portion nöje infunnit sig.
Musiken däremot, fan, jag skulle vilja höra den, som du hör den i ditt huvud.
Låter som en bra grej att prata över i något inslag.
det som drev elit var girighet. den nya girigheten.
aldrig har jag sett den så rå , skitig , dum och gemen.
jag var med på elit i åratal av pur nyfikenhet.
blev utskälld för att jag påstod att moral var något viktig
jag var den ende i hopen som sa emot
jag kastades ut utan motivering just när dn -debatten startade.
ni som bagatelliserar elits svinaktiga människosyn gör något ogenomtänkt och oklokt.
mailen handlade om och om igen om folks sjukdomar, svagheter- ett stort förakt för svaghet var den röda tråden.
hittade denna debatt nu i juli 2006
men frågan är knappast utagerad.
hån, förakt, slemmigt skvaller - verkligen inte bara antydningar om hannes kropp förekom ständigt.
och jag var alltså med i flera år.
GIRIGHET är en dödssynd.
obs.
och världen snurrar vidare i den girighetsspiralen.
Kjell Alinge , mediatraktor
Skicka en kommentar
<< Home