Atombomber och granater

Kolla gärna in atombombstexterna på The Jet Set Junta. Jag blev barnsligt stolt över min om Ikaros död. Äsch, jag publicerar den här också. Varning för korsblogg!

= = = = =

Den vackraste av alla drömmar är den om att kunna flyga.

Stormen av glädjerop
och de älskades röster
från jorden
gav mörkret sånger
som fyllde dem med floder av honung
i ett ögonblick
då de flög in i solskenet ovan jordens natt
och mötte en flock sovande svanar
som med vingarna utspända
seglade likt en fullriggare
mot Polstjärnan i norr.

Men det är en dröm som har dödat fler människor än någon annan dröm. Bränt dem, lemlästat och vanställt dem. Förstört deras hus. Ty priset för denna mest fulländade frihets- och skönhetsupplevelse, är att man kan komma att tvingas döda. Lyda order.

Den ömtåliga sårbarheten en människa känner när hon är som lyckligast (eller när hon älskar), våldtas av den yttersta konsekvensen av lyckan: att flyga bomblasten till målet och trycka på knappen. Det var denna konflikt som gjorde Åke Hodell till konstnär.


Den gestaltas tydligast i diktsamlingen Ikaros död (1953), som handlar om en bombflygare med en vätebomb i lasten, men en vi ser den också i många andra av hans verk, till exempel USS Pacific Ocean (1969 – i akut behov av remix) och General Bussig (1964 - perfekt).

Varje sekund
förlorade han nu höjd

Varje sekund
rycktes något loss
från hans flygplan

Varje sekund
gick något sönder
inom honom själv

Och hans ögon
djupnade mot döden
då han plötsligt kände
att någon rörde
vid hans roder
och vid hans finger
på bombens utlösningsknapp
och han såg
hur människorna
nere på jorden vaknade
och blickade uppmot honom
med ögon som vita duvor

och slagen
störtade han i havet