Roddtur
Jag sitter på en död älg och ror i cirklar.
Sjön är blank och svart. Båtens insida är vit.
Det ångar ur den döda älgens öppnade inre.
Båten är framtung eftersom den döda älgen ligger föröver. Den döda älgens uppbända bröstkorg gör det svårt att sänka ena årans handtag tillräckligt för att bladet ska gå fritt tillbaka. För varje årtag dras åran mothårs över den döda älgens fäll.
Med halva kölen i luften och ena åran i vattnet vill båten mest gå runt.
Jag tittar på den döda älgen. Den döda älgen tittar på stjärnorna. Den döda älgen kan se stjärnorna riktigt bra, för kulan har krossat halskotpelaren så den döda älgens huvud kan vridas åt vilket håll som helst.
Mot stjärnorna, till exempel.
Pannlampans sken mot båtens vita insida gör att stranden och skogen och fjällen inte syns i mörkret. Mitt i allt det svarta sitter jag på en död älg och ror i cirklar.
posted by Anders @ 22:22
7 comments
7 Comments:
Anders! Vakna! VAAAKNA!
Jag vet var den där sjön ligger. Vi måste åka och hämta honom. Vem hänger med?
/Thomas
True story.
Anders vi kan rädda dig. Flytta söderut. Här behöver man inte va med om sånt. Här behöver man inte basta till man stupar och strypa älg för att va man. Vi kan rädda dig! Var det traumatiskt?
Jag trodde det skulle bli jobbigt, men där ute i naturen blev det nästan... ja, naturligt. Och då har jag ändå stunder då jag ifrågasätter mitt köttätande. Men att skjuta ett fritt djur och sedan ta tillvara så gott som allt som går att käka, det kändes mycket sundare än att köpa ett paket hot dogs tillverkade av nermalda anabola ångestspöken.
Själva slakten blev mer uthärdlig av att min kusin och hans kamrater handskades med älgen på ett nästan vördnadsfullt sätt. En intressant upplevelse.
Den surrealistiska roddturen var också något extra. Tänkte börja fumla med telefonen och fota där i båten, men det hade besudlat ögonblicket, tror jag.
Och med en hand fotograferandes så hade rodden gått ännu mer i cirklar.
Pelle hemma på landet där jag växte upp är den store och starke men väldigt snälle som man ringer när man ska flytta ett piano. Då tar han med sina bröder Lasse och Svenne och så kånkar de pianot uppför trapporna. (Som en parentes kan jag nämna att de egentligen heter Per-Åke, Sven-Åke och Lars-Åke. Åke var deras pappa.) Men man ringde också Pelle när man hade fått för många kattungar. Det spekulerades bland ungarna vad han gjorde med dem, och villaområdeskidsen skrämde upp mig med den ena historien värre än den andra. Jag vet inte hur han gjorde det, men jag litar på att han gjorde det på det sätt du beskriver. Naturligt. Utan att njuta, utan att lida.
Men inte höll du i geväret?
Nejnej, för fan. Jag äter bara köttet, jag dödar det inte.
Pelle kanske släppte pianon på dem?
Skicka en kommentar
<< Home