Botswana 3 - 8 april 2010
text & bild TOR BILLGREN
3 april. Landade i Kasande, nordvästra Botswana och körde 400 km söderut och västerut till stugbyn (eller vad man nu ska kalla det) Planet Baobab. Babobab - eller apbrödsträd - är vansinnigt mäktiga och kan bli tio meter tjocka.
För tiotusentals år sedan fanns det superstora sjöar i norra Botswana som lämnat efter sig enorma slätter...
...så kallade "pans", med rikt djurliv. Denna heter Ntwetwe Pan. Påminner närmast om Camargue i Provence.
Vägarna ut på slätterna voro leriga och vattniga.
Surikater.
Orädda och säregna. Vi kunde ända fram till hålorna där de höll till.
Den 4 april körde vi vidare västerut och norrut, till Okawangodeltat. Okawangofloden rinner bokstavligen ut i sanden och bildar världens största inlandsdelta i nordvästra hörnet av landet. Den traditionella farkosten kallas mokoro och består av en urgröpt trästam (eller är helt enkelt tillverkad av plast). Fungerar i stort sätt som en gondol.
Far och son i Okawangodeltat. Det var i baren på det rätt sunkiga Okawango River Lodge som jag hörde om mordet på AWB-ledaren Eugene Terre'Blanche. Först som ett rykte, utan att ha tillgång till internet, tv, mobil eller ens FM-radio. Årtiondets mest dramatiska händelse inträffar precis när jag är okontaktbar... Men what the heck. Det var ju semester...
Längs flodkanten fanns fiskare, badare, kor, åsnor och odlingar. De vita i landet, som denne harpunist, talar i stor utsträckning tswana.
5 april. Vårt hyrfordon, en trogen och spitterny 4x4-Toyota...
...som efter några dagar i lervälling skulle kunna säljas som en Jackson Pollock.
5 - 7 april. Sista stoppet var nationalparken Chobe och Savute Safari Lodge. Den rödnäbbade hornskatan är mycket närgången och sitter här på trädäcket där det serverades brunch, afternoon tea och middag. Vid vattenhålet syntes ofta elefanter, impalor och kudus dricka, bada och tramsa.
Terrassen till vår hydda.
Jobbar med två inslag till OBS i P1, som förmodligen kommer att sändas nu i mitten av april.
San-målning, runt 2000 år gammal. Eland (älgantilop), elefant och sabelantilop.
Hane på morgonsafari. Bild: Erik Alexandersson.
Och ungar på kvällssafari.
Fick äntligen se en leopard, därmed kompletterades min Big Five (elefant, lejon, buffel, noshörning och leopard). Denna är cirka sex månader gammal och låg och väntade på sin mammaleopard i skymningen.
Såg även min första ofängslade gepard. Naturligtvis dök den upp först när det var alldeles för mörkt för att ta bra bilder.
På väg tillbaka till Kasane och flygplatsen. Internationellt vägskäl. Längs vägarna såg vi ofta elefanter och vid något tillfälle även giraffer. Annars var det mest getter och kor. Och framför allt åsnor. De står mitt på vägen och reagerar varken på rop eller signalhorn. Enda sättet är att köra runt dem.
Vi strandades ett extra dygn i Kasane för att planet från huvudstaden Gabarone var trasigt. Lika bra det, för Air Botswana inkvarterade oss i stilig lyx-lodge vid Chobefloden. På andra sidan vattnet syntes Namibias Capriviremsa och vid strandkanten sades flodhästar röra sig fritt. Den 8 april reste vi hem till Kapstaden via Johannesburg. Tot siens.
För tiotusentals år sedan fanns det superstora sjöar i norra Botswana som lämnat efter sig enorma slätter...
...så kallade "pans", med rikt djurliv. Denna heter Ntwetwe Pan. Påminner närmast om Camargue i Provence.
Vägarna ut på slätterna voro leriga och vattniga.
Surikater.
Orädda och säregna. Vi kunde ända fram till hålorna där de höll till.
Den 4 april körde vi vidare västerut och norrut, till Okawangodeltat. Okawangofloden rinner bokstavligen ut i sanden och bildar världens största inlandsdelta i nordvästra hörnet av landet. Den traditionella farkosten kallas mokoro och består av en urgröpt trästam (eller är helt enkelt tillverkad av plast). Fungerar i stort sätt som en gondol.
Far och son i Okawangodeltat. Det var i baren på det rätt sunkiga Okawango River Lodge som jag hörde om mordet på AWB-ledaren Eugene Terre'Blanche. Först som ett rykte, utan att ha tillgång till internet, tv, mobil eller ens FM-radio. Årtiondets mest dramatiska händelse inträffar precis när jag är okontaktbar... Men what the heck. Det var ju semester...
Längs flodkanten fanns fiskare, badare, kor, åsnor och odlingar. De vita i landet, som denne harpunist, talar i stor utsträckning tswana.
5 april. Vårt hyrfordon, en trogen och spitterny 4x4-Toyota...
...som efter några dagar i lervälling skulle kunna säljas som en Jackson Pollock.
5 - 7 april. Sista stoppet var nationalparken Chobe och Savute Safari Lodge. Den rödnäbbade hornskatan är mycket närgången och sitter här på trädäcket där det serverades brunch, afternoon tea och middag. Vid vattenhålet syntes ofta elefanter, impalor och kudus dricka, bada och tramsa.
Terrassen till vår hydda.
Jobbar med två inslag till OBS i P1, som förmodligen kommer att sändas nu i mitten av april.
San-målning, runt 2000 år gammal. Eland (älgantilop), elefant och sabelantilop.
Hane på morgonsafari. Bild: Erik Alexandersson.
Och ungar på kvällssafari.
Fick äntligen se en leopard, därmed kompletterades min Big Five (elefant, lejon, buffel, noshörning och leopard). Denna är cirka sex månader gammal och låg och väntade på sin mammaleopard i skymningen.
Såg även min första ofängslade gepard. Naturligtvis dök den upp först när det var alldeles för mörkt för att ta bra bilder.
På väg tillbaka till Kasane och flygplatsen. Internationellt vägskäl. Längs vägarna såg vi ofta elefanter och vid något tillfälle även giraffer. Annars var det mest getter och kor. Och framför allt åsnor. De står mitt på vägen och reagerar varken på rop eller signalhorn. Enda sättet är att köra runt dem.
Vi strandades ett extra dygn i Kasane för att planet från huvudstaden Gabarone var trasigt. Lika bra det, för Air Botswana inkvarterade oss i stilig lyx-lodge vid Chobefloden. På andra sidan vattnet syntes Namibias Capriviremsa och vid strandkanten sades flodhästar röra sig fritt. Den 8 april reste vi hem till Kapstaden via Johannesburg. Tot siens.
posted by Tor Billgren @ 14:47
8 comments
8 Comments:
Fantastiskt.
Jackson Pollock, Chevrolet Impala, måntusenåriga eländer.
Du, den där geopardbilden är inte dålig alls. Tänk den som en tvåmetersmålning ovanför soffan i vardagsrummet.
Blev allt lite orolig för er när herr Vitmark slogs ihjäl, att det skulle bli oro och upplopp. Ska vi inte vara oroliga?
Jag vill också sitta på verandor i vita linnekläder och läppja på svalkande dryck när jag arbetar.
Tor: Fantastiskt! Förstår om du aldrig flyttar hem. Fast det vore mycket tråkigt.
Anders: Nävisstja. Du har ju BLÅ linnekläder på dig.
Wow! Vilka bilder! Jag trodde det var omöjligt att se såna stora djur så nära så här i utrotningstider och att alla bilder på lejon är tagna av fjärrstyrda kameror gömda i sköldpaddskal. Jag har också tyckt det var märkligt att jag inte har hört dig kommentera mordet. När det pratas som mest om sydafrika här i Sverige (innan VM...) så är du tyst!
Grå vadmal, Måms, grå vadmal.
"...vid strandkanten sades flodhästar röra sig fritt."
Flodhästar är väl det sista afrikanska djuret vi inte fått Torbild på, va?
Korrekt, Anders.
Jag har dock bilder. Jag såg flodhästar i den privata parken Acquila för ett år sen. Men eftersom de bara visade näsborrarna tänkte jag att det inte är något att publicera.
Vi ba: "Det där är inte flodhästar, det är ju brungrå gigantoxpaddor som tappat ögona, ju!"
Nå, huru med oron över upploppsrisken med anledning av vitmaktledaremordet?
Lysande bildreportage! Inte minst bilden på Alexandersson Sr och Jr, där kvällssolen (?) strålar ut över floden. Jag vill också åka till Afrika!
...men jag skulle tro att jag nöjer mig med en tripp till Malmö i det korta perspektivet. Viss kommer du hem snart, Tor?
Skicka en kommentar
<< Home