Nollnolltalets topplista: Min bedömning

Nu böjar magasinet Novells lista över 00-talets hundra bästa låtar komma upp i toppstriden. Idag presenteras plats 17 och på nyårsafton avtäcks vinnaren vid en fest i Stockholm. Jag bidrog i omröstningen med den här listan och har skrivit bloggtexter om Take No Heroes med The Tough Alliance och The Knifes mästerverk Silent Shout.

Jag bedömer och hoppas att följande låtar kommer att finnas med i listans övre skikt:

The Embassy: Boxcar
Visst, Lilla fågel blå och Staffan Hellstrand, men det spelar ingen roll. Boxcar är den mest berusande, bubblande och skimrande poplåten på världskartan och får inte fattas på listan över 00-talets bästa låtar. Den bör för övrigt även vinna hela rasket.

M.I.A: Paper Planes
Om inte Boxcar vinner, så vinner Paper Planes. Snygg, cool och på något sätt otroligt rörande. Jag kan inte förklara det, men jag får en klump i halsen varje gång jag hör den.

Rufus Wainwright: Go or Go Ahead, alternativt Oh what a world
Jag älskar att Rufus W älskar sin röst. Jag njuter av att han njuter av dess klang i rummet. Hans kombination av nonchalans och hundraprocentigt engagemang är en av musikvärldens vackraste paradoxer.

Sebastien Tellier: La Ritournelle
Plötsligt fanns han bara där, Sebastien Tellier, med sin lediga elegans. Lika mycket som jag alltid har hatat hans melodifestivalbidrag, har jag alltid älskat La Ritournelle.

Björk: Wanderlust
Björk på sitt vansinnigaste humör. Det hade räckt med båttutorna för att få mig att kapitulera.

The Studio: West Side
Screw-pop, nerpitchad 80-tals-Madonna, Pink Floyd-gitarrer – såväl Atom Heart Mother-bottleneck som Run Like Hell-stroboskop, Obscured by Clouds, Electric Counterpoint, sunkiga panflöjter, The Edge med sina pedaler och kristallklara ekon, Alan Parsons Project. Och så har Dan Lissvik precis lika svarta ögon som Tosca.

Motoboy: Young Love
Briljant melodi, kort och gott.

Håkan Hellström: Känn ingen sorg för mig Göteborg
Begynnelsen av en ny musikalisk epok i Sverige och essensen av vad jag vill minnas från min studietid.

The Ark: It takes a fool to remain sane.
Klippet innehåller Ola Salos försnack vid Hultsfred 2001. Han jobbar precis som en karismatisk pastor och använder väckelsemötets allra billigaste tricks. Och jag köper det rakt av.

Och så hoppas jag förstås att Hans Appelqvist finns med i toppen. Helst med mästerverket Den tredje utlösningen, men det går förstås också bra med Människornas ögon eller Tänk att himlens alla stjärnor.