Den 4 januari 2009

Vem var det som friade?
Ingen. Det växte fram, lite som jag förstod att det gick till för A och M. Vi tyckte att det var dags efter 8,5 år och vi trodde att det kunde vara praktiskt inför Sydafrika.

Var ägde vigseln rum?
I Kommendörshuset bakom Rådhuset i Malmö. En röd 1400-talsbyggnad med trappstenstak och Glimmingehus-golv i den välvda och mycket vackra lokalen.

Vem förrättade vigseln?
Riksdagsman Olof Lavesson (m).

Vilka voro inbjudna att bevittna ceremonin?
Föräldrarna, syskonen, kusinerna och deras respektive. Tio gäster, två makar och en förrättare. Tretton i lokalen...

Hur gick vigseln till?
Minns inte. Överväldigad. Men den var kort och mycket bra. Efteråt drack vi champagne.

Utväxlades ringar?
Ja. Mattsandpapprade guldringar tillverkade av Kinna Sturesson som har sin smedja alldeles runt knuten till vår lägenhet i Malmö.

Åts det någon bröllopslunch?
Ja. I restaurang Kin Longs Chambre Separé, där man sitter på golvkuddar innanför vita skjutdörrar. Vi tänkte dock inte på att flera gäster kunde ha problem med att sitta på golvet på grund av knäproteser, gammelmansryggar och graviditeter. Det visade sig dock inte vara några hinder i praktiken. Men väl värt att tänka på inför nästa festtillfälle.

Varför lönngifte?
Vi hade olika föreställningar om hur det skulle gå till. Tor ville att det skulle ske i total hemlighet och offentliggöras med tidningsannons e.dyl. Erik ville göra det på "engelskt vis", det vill säga gifta sig och stämma träff med vänner på nån pub efteråt och fira. Det hela flöt dock samman i den trevliga lösningen att göra det till en tillställning för familjerna.

Vad hände sedan?
För att hämnas på Tors hemlighetsmakerier, hade Erik bjudit hem våra bästa vänner på "fika" på tidiga kvällen. Ingen av dem visste vad som hade ägt rum innan på dagen. Det blev många tappade hakor, tårar och kramar. Ett utmärkt initiativ av Erik. Arabbagaren hade skrivit "Grattis Tor och Erik" på tårtan. Det var fint.