Nu: ledig vecka
I dag skulle vi gått till öppna förskolan för första gången, men det var stängt på grund av sjukdom så vi fick aldrig chansen att briljera med våra sångkunskaper.
Istället fokuserar vi på torsdagens babysimpremiär.
Jag och Maja i vattnet.
Klorallergiska Hannah på land med kamera i händerna och andan i halsen.
Kan bli kul.
Annars har jag precis genomlidit ett arbetspass från helvetet.
Och så läser jag om Sjöwall/Wahlöös Martin Beckböcker i ljudboksformat (inlästa av Torsten Wahllund - Malins man i Saltkråkan!) och är väldigt nöjd över att jag visualiserar karaktärerna med stöd av Bo Widerbergs oöverträffade filmatisering.
5 Comments:
Haha! Vad fina ni är!
Va? Kan Måns simma? En nyhet för mig.
Jo, jag kan faktiskt det.
Inte så där proffsigt fjärilssim, som du kan Tor, men ändå.
(Har ni sett Tor simma förresten? En njutning för ögat.)
Sebban: Hehe. Jag var bara tvungen när hon poserade så fint.
Ooooaa, hi hi, vilket leende och vilken blick!
Rent generellt borde folk visa tungan oftare när de ser riktigt glada ut.
Mycket fint foto!
Och kul också att du skriver att du "Läser" i ljudboksformat.
De här nya formaten skapar ibland onödiga diskussioner om huruvida man lyssnar eller använder eller läser eller...
Ett strönade klockrent exempel är när vi som gör P3 Dokumentär efterfrågade statistik över hur många som laddar ner pod-versionen av programmet.
Det är ju ytterst relevant när man diskuterar lyssnarsiffor att ta med även den formen av lyssning.
Då visar sig SR från sin mest byråkratiska sida. Det visar sig oerhört svårt att ta fram dessa siffor och, som en person uttrycker det:
"Det är ju inte säkert man lyssnat bara för att man laddat ner."
Läs den meningen igen.
Om en radio står på i köket och ingen är där, hörs verkligen programmet då?
Sänds det ens ut?
Finns programledaren?
Filosofiska rummet vore kanske denne SR-medarbetares rätta element.
Skicka en kommentar
<< Home