Ah, vildingarna... Författaren fick Astrid Lindgren-priset för något år sedan. Jag gillade dock inte vildingarna särskilt mycket när jag var liten, måste jag tillstå. Jag var mer av en Jan Lööf-typ.
Härligt spännande-roligt-läskigt. Får fortfarande rysningar. Kolla bara in fossingarna på gosingen som Max rider på. Den har ju mänskofötter! Hu, gräsligt.
Är vi samma generation? Jag känner inte igen dem alls. Men jag tycker de påminner väldigt mycket om Hans Arnolds stil. Ni vet, "Jag är en varulvsunge", och den där läskiga "Spökboken", med en cello som egentligen var en människokropp...
Mamma var bibliotekarie och tydligen duktig för jag känner igen alla era referenser. Vildingarna var ju en favorit, precis som Lööfs fantasifulla tekningar som gjorde att jag ville bygga kojor med brädor och spik. Hans Arnolds bilder var fantastiska och vittnade om mystiken kring vuxenvärlden, tyckte alltid att dom sa något odefinierbart om hur det skulle bli att växa upp. "Jag är en varulvsunge" hade jag nästan glömt men den tyckte jag verkligen om!
Jag älskade (och älskar) både Vildingarna, Arnold och Jan Lööf. Har ni sett att det nyligen kommit ut flera böcker med sammanställningar av Hans Arnolds illustrationer? www.hansarnold.se
Vildingen med mänskliga fötter håller på att förvandlas tillbaka till människa igen, visst är det väl så? Grymt med Arnolds hemsida Gustaf, man blir ju sugen på att köpa en litografi eller så, skulle hänga fint på väggen!
8 Comments:
Ah, vildingarna... Författaren fick Astrid Lindgren-priset för något år sedan. Jag gillade dock inte vildingarna särskilt mycket när jag var liten, måste jag tillstå. Jag var mer av en Jan Lööf-typ.
Men visst är de fina!
Den blir film nu!
(fast det ryktas om problem...)
http://www.imdb.com/title/tt0386117/
Härligt spännande-roligt-läskigt.
Får fortfarande rysningar.
Kolla bara in fossingarna på gosingen som Max rider på.
Den har ju mänskofötter!
Hu, gräsligt.
Är vi samma generation?
Jag känner inte igen dem alls.
Men jag tycker de påminner väldigt mycket om Hans Arnolds stil.
Ni vet, "Jag är en varulvsunge", och den där läskiga "Spökboken", med en cello som egentligen var en människokropp...
Hu, gräsligt.
Mamma var bibliotekarie och tydligen duktig för jag känner igen alla era referenser. Vildingarna var ju en favorit, precis som Lööfs fantasifulla tekningar som gjorde att jag ville bygga kojor med brädor och spik.
Hans Arnolds bilder var fantastiska och vittnade om mystiken kring vuxenvärlden, tyckte alltid att dom sa något odefinierbart om hur det skulle bli att växa upp.
"Jag är en varulvsunge" hade jag nästan glömt men den tyckte jag verkligen om!
Jag älskade (och älskar) både Vildingarna, Arnold och Jan Lööf. Har ni sett att det nyligen kommit ut flera böcker med sammanställningar av Hans Arnolds illustrationer?
www.hansarnold.se
Vildingen med mänskliga fötter håller på att förvandlas tillbaka till människa igen, visst är det väl så?
Grymt med Arnolds hemsida Gustaf, man blir ju sugen på att köpa en litografi eller så, skulle hänga fint på väggen!
Skicka en kommentar
<< Home