Jag såg första avsnittet av Band of brothers igår. (Som uppföljning till min nyliga bunkerresa i Normandie.)
Man får följa rekryternas stenhårda träning. Löpning, ålning bland blodiga grisdelar, skytte. Men inte en glimt visas av den gedigna träning i teckenspråk som soldaterna måste ha fått.
För senare, när de har luftlandsatts i Frankrike, och granaterna kreverar, och fienden lurar bakom nästa buske, kommunicerar de snabbt, ljudlöst och felfritt med teckenspråk!
- Våvv våvv! Pang. - Mjau! Pang. - Kuckelikuuu! Pang. - Okej, slå till reträtt, vi får komma på nya signaler.
Band of Brothers är en av de starkaste tv-upplevelser jag haft. Jag mådde ofta fysiskt illa och satt och skakade i soffan för att jag levde mig in så starkt. Lite pinsamt.
"Tecken i form av beröring som skickas från man till man" gillar jag.
"Kalle är rädd - skicka en kram!" eller "Vi dödade varenda singel en av dom! Skicka en femma!" eller "- Sårade? Döda? Rapportera! - Bulleri bulleri bock..."
Jag tänker mig att det blir ganska stor felmarginal när man gör en bulleribockkedja genom en hel patrull. Och hur gör man om det är fler döda än tio? Dubbelbullrar man då?
"Bulleri bulleri bock, hur många ben sticker opp?" Sen får man ju dela det med två för att få rätt antal stupade. Är det fler än tio döda kör man fyrhändigt. Det går ju lättare om det ligger många lössprängda armar med intakta händer i närheten, då kan man hålla fast dem i armhålorna och peta i ryggen på näste man i kedjan.
Kollektiv bestraffning blir ju enklare för befälet med beröringssignaler också. "Brekenstrand har lagt en smygare i skyttegraven igen! Tusen nålar i två omgångar runt hela plutonen!"
Jag glömde visst att bifoga att riktlinjerna för dessa signalmetoder gällde vid operationer i mörker. Men det kanske ni förstod ändå.
9 Comments:
Jag såg första avsnittet av Band of brothers igår. (Som uppföljning till min nyliga bunkerresa i Normandie.)
Man får följa rekryternas stenhårda träning. Löpning, ålning bland blodiga grisdelar, skytte.
Men inte en glimt visas av den gedigna träning i teckenspråk som soldaterna måste ha fått.
För senare, när de har luftlandsatts i Frankrike, och granaterna kreverar, och fienden lurar bakom nästa buske, kommunicerar de snabbt, ljudlöst och felfritt med teckenspråk!
- Våvv våvv!
Pang.
- Mjau!
Pang.
- Kuckelikuuu!
Pang.
- Okej, slå till reträtt, vi får komma på nya signaler.
Band of Brothers är en av de starkaste tv-upplevelser jag haft.
Jag mådde ofta fysiskt illa och satt och skakade i soffan för att jag levde mig in så starkt.
Lite pinsamt.
Har du kommit till Pointen i CoD2 än, Thomas?
Got your pointe!
Såg det likadant ut som i verkligheten?
"Tecken i form av beröring som skickas från man till man" gillar jag.
"Kalle är rädd - skicka en kram!"
eller
"Vi dödade varenda singel en av dom! Skicka en femma!"
eller
"- Sårade? Döda? Rapportera!
- Bulleri bulleri bock..."
Hur kunde jag missa det?
Aaahahaaa!
"Bulleri bulleri bock..."
Jag tänker mig att det blir ganska stor felmarginal när man gör en bulleribockkedja genom en hel patrull. Och hur gör man om det är fler döda än tio? Dubbelbullrar man då?
"Bulleri bulleri bock, hur många ben sticker opp?"
Sen får man ju dela det med två för att få rätt antal stupade.
Är det fler än tio döda kör man fyrhändigt. Det går ju lättare om det ligger många lössprängda armar med intakta händer i närheten, då kan man hålla fast dem i armhålorna och peta i ryggen på näste man i kedjan.
Kollektiv bestraffning blir ju enklare för befälet med beröringssignaler också.
"Brekenstrand har lagt en smygare i skyttegraven igen! Tusen nålar i två omgångar runt hela plutonen!"
Jag glömde visst att bifoga att riktlinjerna för dessa signalmetoder gällde vid operationer i mörker. Men det kanske ni förstod ändå.
Skicka en kommentar
<< Home