Långsam seglats i Stockholms Norra Skärgård
Familjens pärla Crescendo. Pappa köpe båten 1976, då fanns det mest folkbåtar och IF:ar hemma i klubben så med en RJ85 hade vi, med några centimeter, en av de största båtarna i Figeholms Båtklubb.
Idag är pappa en av de få som aldrig bytte båt. Nu är en RJ85:a, med några få meter, den allra minsta båten i klubben.
Längd: 8,55m Bredd: 2,05m, Djup: 1,26m.
En av de få finesser som finns ombord är den digitala loggen med två (2!) decimaler. Som ni ser gick det undan! 6,36 knop! Och det känns verkligen i båten, eftersom den är så liten och har så låga fribord (kanter, Anders). Man sitter med andra ord nära vattnet som forsar förbi.
Måns hängde med de första dygnen. Som ni ser valde han helt rätt period, det var strålande sol och klar himmel och solglas på. Vi lämnar Stockholm. Ni skymtar finlandsfärjorna vid Statsgården i bakgrunden.
Vår tiodagarsseglats präglades av korta sträckor, i snitt 10-15 distansminuter (Med 5 knops fart går man 5 distansminuter per timme Anders, vi gör i snitt mellan 3 och 6 knop beroende på vindstyrka och riktning, således seglade vi ofta inte mer än 4 timmar per dag.)
Underbart att få ta det lugnt och kolla in Möja, Fejan, Arholma, Rödlöga Storskär och Lidön.
Naturhamn utanför Möja. Här mötte vi upp med Jonas och Karin, från början vänner till Anna, numera även till mig (och till Måns som också var med). Jonas och jag åkte ju Öpptet Spår tillsammans.
De har gemensamt med Jonas föräldrar köpt den här utmärkta motorbåten.
Att ligga tillsammans vid en ö, flera båtar så här, det är fanimej ett jävla skönt sätt att umgås. Grilla, öla, vina, filosofera medan solen går ner bakom aktern. Livskvalité!
Och på tal om livskvalité. Anna badar så fort hon kan. Överallt. Själv är jag lika mycket badkruka som jag alltid varit. Det blir varken bättre eller värre med åren det där. Men i Annas mage växer det. ETA: 10 december. Identitet och kön: okänt.
Fantastiskt spännande. Och fortfarande overkligt.
Jag läste någonstans att den blivande pappan i snitt går upp 7 kg under graviditeten. Man sitter stilla, äter mer och motionerar mindre. Tydligen. Som ni ser har jag bara gått på mig muskler.
Fotot påminner förresten om Gistholmen och kommande bastubad!
6 Comments:
Vacker mage!
Och min pappa är också, nästan, den enda i klubben som inte har bytt upp sig.
Men Albin Viggen är en mycket funktionell båt. Den går bra att skoja om också : )
Allt! Men om jag måste välja: tystnaden (eller de ljud som trots allt uppstår) när man seglar. Och horisonten. Och rivandet i ansiktet när det blåser mycket...
(SMS från Måns till Tor (070804 14:20) efter att Tor frågat Måns vad han gillade bäst med båtlivet.)
Hur många kilometer i timmen är 6,36 knop, Anton?
Taskigt av er att läskas med skärgårdsbilder när man får nöja sig med fjällvidderna, doften av den solvarma ljungen, ripornas ärpanden och bäckens sorl.
11,78 km/h
Hujedamig sicken fart!
Nej si de därna med segel förstår jag då inte alls. Så bråttom har ingen.
Själv tar jag mig fram genom att ligga raklång med ansiktet i backen, haka i ögonbrynen i mossan och sedan se ömsom förvånad, ömsom bekymrad ut.
Så färdades både min far och hans far och farfar före honom, och dög det åt dem så duger det åt mig!
Att föredra motorbåt framför segelbåt är som att föredra Billys Pan Pizza med Cola Light framför sill, potatis, iskall pilsner och immande snaps.
Skicka en kommentar
<< Home