Spårlöst försvunnen...

...är ju snön. Vasaloppet nalkas. Min panik likaså.
Alltså plockar jag fram mina gamla armbågsskydd. Just dom jag hade under min pojklagstid i bandylaget BK Bore.


Femton år senare passar dom som armbågen i armbågsskyddet! Prima!

Förra årets bästa skoköp kommer också väl till pass. Grymt sköna att gå i. Varma i minusgrader. Tål väta. Underbar sula. Och sitter fast längst fram lär dom också göra...

En snygg mössa också... Kanske den med reklam för Fredrik Lindströms tv-program? Det är ju rätt inne just nu... Fast egentligen gillar jag det inte... För mycket snack - för lite fakta!
Äsch, den duger att svettas i...

Jaha! Då var man klar då! Härligt!

"Om inte snön kommer till Berg får Berg åka på dalskidan... på jul... eller till jul..."

Typ, nånting, äh, jag kan slipa på det där under min runda...
Runda... av... kanske... Vad är det MED människor som envisas med att avsluta meningar med tre punkter? Vad är det dom MENAR? Är det något slags läs-mellan-raderna-meningar dom vill få till? I så fall kanske dom skulle satsa på sin text så att det FANNS nånting att läsa mellan raderna!
Såja, såja, såja, inte bli arg nu, det ska ju bli kul det här! En avslutande chic bild bara:


Härnäst: Rullskidor! *




*
Rullskidorna införskaffades i lördags för 1500 hutlösa kronor eftersom jag SKALL genomföra Vasaloppet och därför behöver träna, snöbristen till trots.
Första passet genomfördes mellan 14.32 - 15.38 söndag eftermiddag.
Resultat: Inget brutet. Ingen omkullkörning. Flera gånger hjärtat i halsgropen. Två ordentliga blåsor vid respektive tumrot. En väntande träningsvärk.
Kul.