Justin, don't you cry a river for me Göteborg!

Varannan låt har ett gulligt socialt engagerat tema och ett hur skönt gospelgung som helst som tillåts leva alldeles för länge för nrj och jag vill bara skriva att jag älskar. Men så gästas varannan låt av den där snoppdog som har en fantastisk förmåga att bli så där sjukt sexistisk utan att egentligen säga något som helst, så man blir tvungen att fantisera om att sälja honom till ett mongolskt arméläger på 1200-talet fyllt med soldater som varit borta från sina fruar och tvål i 16 månader och sen, när han kommer tillbaks, efter ett och ett halvt liv som sexslav åt dem, tvinga honom att göra en powerpointpresentation om varför det är coolt och intressant att använda ord som pimp och hora i modern musik. Men så kommer nästa låt, med ett retroorgelsoulsound, och jag blir generad när jag inser att vardagsrummet så här års är en upplyst scen för alla utanför som går förbi min dansshow.



Så, om ni ska lyssna på några låtar på nya skivan, t.ex. i en skivbutik, hoppa då direkt till 'damn girl' och 'losing my way'!