Några bilder från i somras
Ett urval av Christine Fajersons underbara bilder. Oj, jag har inte frågat om det är OK att lägga ut dem. Det kanske jag ska göra...
Den här har ni sett. Knopslagning på däck.
Och det här är knopslagning (eller splitsning) UNDER däck. Man har två alternativ när man går till sjöss. Antingen kan man välja att upprätthålla nån sorts viktoriansk gentlemannastil med skjorta, tweed och seglarskor. Eller så lossar man förtöjningarna helt. Jag brukar föredra det senare.
Det här är en otroligt bra bild. Notera dramatiken i Åsas pejlning. Men det är fan att jag inte har vett att hålla skjortan knäppt när kamerorna kommer fram.
Annan dramatik.
Antons fader Anders för befäl i solnedgången.
Kvalificerat stolleprov. Fredrik Hansson taglar vajer på backstaget som hotade rispa våra nya segel.
Varför lyckades jag inte rota fram den här bilden till sjösjukeprogrammet? Den är grym!
Skutträff i Mariehamn. Vi ligger utanpå den helt enastående och nybyggda briggen Gerda af Gefle.
Söderarm. Någon gång ska ni få höra ljuden jag spelade in där...
Siaröfortet i dimma.
Ur dimman tornar de upp sig i Furusundsleden. Man har en sekund på sig att gira...
posted by Tor Billgren @ 09:34
15 comments
15 Comments:
Det ser så fint ut. Jag börjar nästan gråta när jag tänker på att vi planerar att ta upp vår båt – man borde ju segla i den friska höstvinden i stället. Minns nostalgiskt nar jag och E pinkryssade i 16–17 m/s för bottenrevad stor och en stormfock obetydligt större än en badhanduk söderut i Hakefjorden förrförra hösten.
Sjösjukeprogrammet var trevligt. Jag lyssnade även på reprisen. Hon skutseglar-tjejen som hela tiden fnissar när hon berättar om hur hon ligger och spyr, och tvingas upp i riggen med vitnande knogar är ju fantastisk.
Urk, 16-17 m/s, det är för mycket för Billgren...
Kul att du gillade programmet. Jag håller med om Linda, hon är enastående. Jag är mycket glad att jag fick med henne i programmet.
Tja, den där kryss-strapatsen var väl mest för att det var kul att testa om vi skulle klara det. Sedan fick vi höra att vi vållat en del oro i hemmahamnen när vi gick ut i det vädret.
Men det var intressant därför att man kunde se på riktigt alla "vindstyrkesymptom" som finns fastlagda. Hur skummet blåser i strimmor över vattnet. Och hur vågtopparna faktiskt blåser av. Varje våg resulterade f ö i en rejäl dusch för rorsman – så fort en skvätt vatten stänker upp i luften blåser den kraftigt åt sidan (och över båten, exempelvis).
Jag tillägger gärna att vi aldrig hade vågat oss på det där utomskärs. Spännande och otäckt är inte riktigt samma sak.
Mycket fint, Tor.
Att du ser ut som en fullvuxen Emil i Lönneberga gör det bara ännu bättre.
Hihi.
Uj, vackra bilder.
Det känns nästan, gäsp, som om man vore med på, gäääsp, båten.
Åh, nej!
Att Fredrik binder in dom där elaka bitarna av vajer som finns där den fransar sig på slutet.
Han slår liksom in dom med tunt rep.
Kan man säga.
Fredrik är namnet på killen som sitter i gungan däruppe.
Jonas: Jag förstår onekligen fascinationen... Inomskärs hade det nog varit coolt. Jag har en känsla av att man sover gott och tungt på natten efter en sån pärs.
Anton: X-akt
Anders: Just det, det är bilder från Ålandsseglingen, som var med i sjösjukeprogrammet.
Måns: Gamla Riksdagshuset, plan 7, stora trapphuset. Hör av mig igen.
Jag tjatar. Hoppa över, ni som inte är intresserade.
Jag har kollat upp att vad jag talar om är Beaufort-skalans sjunde steg – meteorologerna kallar det styv kuling. Karaktären beskrivs som: "Sjön tornar upp sig och bryter; skummet ordnar sig i strimmor i vindens riktning."
Det lär kunna observeras mellan 14 och 17 m/s.
Noterar jag en billgrensk gäspning på bild 7? Ajaj...
Styv kuling är en mycket komisk ordsammansättning. Den låter kul, helt enkelt.
Jonas: Det är för bövelen spegelblankt!
Ja, well det var en billig och inte vidare välfunnen kommentar. Jag noterade att det såg kav lugnt ut, men kunde inte hålla mig. Tangentbords-Thorettes?
Jag tycker du ser lite blek ut på bild 7, Tor. Och är det inte en vaxad papperspåse som sticker upp ur bröstfickan?
Nåväl, styrman hade ju en fuktavvisande jacka, tycks det. Och däcket spolar man ju lätt av.
Det är ju JAG som är styrman på bilden. Han som står till rors är ju farn till Anton, the Captain. Som av någon anledning gängar ror. För mycket enslinjer och outmärkta grund för en annan, förmodligen...
Svårt att ratta när man mår illa, också, va?
Ha ha, gängar ror!
Rorgängare.
Vaffö säger man så?
Skicka en kommentar
<< Home