Det kom ett mail
(Ber om ursäkt, den här texten är lång men den måste tas med i sin helhet)
Så här skriver en av mina vänner i ett mail idag:
-----Ursprungligt meddelande-----
Från: xxxxxx
Skickat: den 9 november 2005 09:50
Till: xxxxxxx
Ämne: kul
Läs Detta
MVH/xxxx
Jag har aldrig riktigt kommit underfund med varför mannens och kvinnans sexualdrift skiljer sig så mycket. Jag har aldrig heller förstått det där med Venus och Mars. Jag har aldrig kommit underfund med varför männen tänker med huvudet och kvinnor med sina hjärtan.
Till exempel. En kväll förra veckan gick min flickvän och jag till sängs. Passionen börjar glöda i sovrummet, När hon till sist säger, "jag känner inte för det, jag vill att du bara ska hålla om mig". Jag sade "VA??!! vad var det där?!".
Så säger hon dom orden alla pojkvänner fasar att höra....
"Du är inte tillräckligt i kontakt med mina emotionella behov som kvinna, för att jag ska kunna tillfredsställa dina fysiska behov som man".
Hon besvarade min frågande med att säga, "Kan du inte bara älska mig för den jag är och inte vad jag gör för dig i sovrummet?".
När jag förstod att inget skulle hända den natten så somnade jag.
Nästa dag så tog jag ledigt från jobbet för att vara med henne. Vi gick ut och åt en fin lunch och gick och shoppadei ett stort, stort onämnt shoppingcenter. Jag gick med henne i affärerna när hon provade flera olika verkligt dyra klädesplagg.
Hon kunde inte bestämma sig vilken hon skulle ta, så jag sade åt henne att vi tar alla. Hon ville ha skor som komplement till hennes nya kläder. Så jag sa att vi får köpa ett par till varje ensemble. Vi gick sedan till juvelavdelningen där hon valde ut ett par diamantörhängen.
Tillåt mig säga..... Hon var så upphetsad! Hon måste ha trott att jag var ett steg från mentalsjukhuset.
Jag började tro att hon testade mig när hon frågade om hon kunde få ett tennisarmband, när hon inte ens kan spela tennis. Jag tror att hon trodde jag var knäpp när jag sa, "Det går bra
älskling".
Hon var nästan nära sexuell tillfredställelse av allt shoppande.
Med ett jättestort leende sade hon till sist, "Jag tror att det är allt älskling, vi går och betalar".
Jag kunde knappt hålla mig när jag till sist sade, "Nej älskling, Jag känner inte för det".
Hennes ansikte blev helt vitt och hennes haka föll till marken med ett
förvånat "VA?". Jag sade sedan "Älskling, jag vill bara att du håller sakerna en stund. Du har inte tillräcklig kontakt med mina finansiella behov som man, för att jag ska kunna tillfredställa dig som kvinna".
Sedan när hon såg ut som om hon skulle döda mig, fortsatte jag, "Varför kan du inte älska mig som den jag är istället för dom saker jag köper åt dig?".
Tydligen kommer jag inte att ha sex ikväll heller.
SKICKA DETTA TILL ALLA KARLAR SOM BEHÖVER FÅ SIG ETT SMILE IDAG OCH
TILL ALLA TJEJER SOM HAR HUMOR NOG ATT HANTERA "SANNINGEN" :)
Så här skrev jag i mitt svar:
Till alla mina vänner:
Jag ÄR inte en sån kille som tycker att sånna här mail är kul.
I min värld har både killar och tjejer pengar. I min värld har både killar och tjejer känslor.
Således saknar jag alldeles preferenser för denna slags humor.
Detta är bara ett billigt sätt att plocka poäng på fördomar om könsrollen som en bergfast sanning.
Fast sen skickade jag det inte. För killen som mailat mig menade ju bara att lysa upp lite.
Även om jag tycker att sånt bör ske på lite mer upplyst sätt.
Men jag blir fan uppriktigt arg när jag märker att killar i min egen ålder, mina egna vänner till och med, håller på att förvandlas till gubbar.
Var jag dum som inte svarade? Eller feg?
8 Comments:
Shit vilken dynga... Åsa-Nisse-nivå. Den understryker bara det sjuka med de cementerade könsrollerna. Du sa det Anton: GUBBAR!
Således var ditt svar bra, Anton (trots att du inte skickade det. På detta sättet får i och för sig fler möjlighet att läsa det...)
Fast menar du inte: "Således saknar jag alldeles referenser för denna slags humor."
Jag hade svarat. Jag HAR svarat på den typen av mejl, bara för att få veta att jag är en humorlös predikant. Då svarade jag i princip att de ska ge fan i att skicka efterblivna brev till humorlösa predikanter om de inte vill få svar.
Det blev lite sura miner men det gick över, och de skickar inte en massa skit till mig längre.
Faktum är att jag vill att mina vänner ska veta var jag står i sådana här frågor. Man tycker att de borde veta redan, men ibland är det nog nyttigt med en programförklaring. Kanske även för ens egen skull, så att man inte tappar bort sig och börjar skratta med.
Bra sagt M. Jag låter det passera för den här gången men nästa gång ska jag programförklara.
Och ja, jag menade så klart referenser.
Inte det där inställningsalternativet alla program har som heter det andra...
Jag tycker lite synd om en kille som måste skicka såna mejl för att hävda sig.
Tror inte det hjälper att programförklara. När man är så gammal (antar att dina vänner ändå är över typ 20, Anton) så förändras inte ens attityder ändå.
Jobba mer långsiktigt. Feministimpregnera deras barn istället. Skapa en ny, mer upplyst generation OCH irritera inskränkta föräldrar.
Ha, jag börjar gorma på folk redan i första stavelserna av "kvinnor e från venus, män e från mars"...
Alltså "Nästa generation, Nästa generation!"
Har inte folk ropat just så i alldeles för många generationer nu?
Ja, men vissa individer måste man ge upp. så är det bara. Ignorera dem och låtsas som inget. Ät lite tårta och fira att man inte är som dom.
Skicka en kommentar
<< Home