Revansch!

Jag var exakt en timme från att blogga om att jag hade tappat bort min gröna halsduk. Den som särskilt Ola Nilsson älskar att kommentera och likna vid en frottéhandduk, vanligen direkt efter att han har frågat när jag tänker ta körkort. Det gör han varje gång vi träffas, och jag unnar honom den triumfen utan att känna mig i underläge - för han kan ju inte köra båt. Det kan jag. Jag kan till och med köra ubåt, liksom.


Jag var alltså en timme från att blogga om förlusten och erkänna mitt slutliga nederlag. Erik och jag hade kommit hem från veckan i Skillinge någon timme tidigare, jag hade ägnat mig åt lite uppföljning på kontoret och cyklade till favoritthaihaket på Bergsgatan för att köpa något med kokosmjölk (jag bryr mig inte om att lära mig namnen på rätterna. Förutom Tom Ka Kai.) Och när jag skulle lämna restaurangen med min rykande anrättning hängde den bara där. På kroken vid dörren. Min halsduk. SÅ NU HAR JAG DEN IGEN! HA!