PÅGATÅGEN

Andra delen

Jag stirrade stint framför mig. Är detta sant? Upplever jag detta? Är hon på riktigt? Jag tänkte sträcka ut handen för att känna efter, men hejdade mig i sista sekunden.
- Men var ska jag ställa av cykeln då? Ni stannar ju bara i högst en minut på varje station, och jag måste för det första hitta ett ställe att parkera cykeln, låsa den och kedja fast den, och ta mig tillbaka. Det kan ju ta flera minuter. Jag kommer att missa tåget.
- Ja, så är det.
- Men...
- Jag kan kolla med tågföraren vilka stationer vi stannar extra länge på. Då KANSKE du hinner.
- Visst.
- Jag gör inte det här för att jävlas.
- Nä, men man har alltid ett val, eller hur? Man har alltid ett val! Cykeln står inte i vägen för någon, och jag tog ombord den för att er Internettjänst gav undermålig information. Borde inte ett överseende med bestämmelserna kunna ses som en kompensation för er dåliga information?
- Man måste alltid kolla noggrant.
- Det fanns ingen anledning att kolla noggrannare än vad jag gjorde – det här är ju ett direkttåg. Det är ju sk... äh... skit samma. Det är... Jg...

Raseriet och förtvivlan gnagde i kroppen som om jag druckit ett glas svavelsyra. Det ÄR verkligheten. Jag upplever det. Men andra delen slutar likväl här.