Dröm

Erik är höjdrädd. Jag har lett honom på darrande ben uppför rangliga trappor i Provencalska kloster, utkikstorn i Cádiz, det storslagna Alhambra, Venetianska kyrkor och biennalpaviljonger. Själv är jag inte höjdrädd, men drömmer ibland om att vara det. Att jag klättrar på lutande stegar eller svingar mig mellan träd. I natt drömde jag en sån dröm. Plöstligt stod jag på mitten av den stora byggkranen till Turning Torso. Jag klamrar mig fast och försöker vänja mig vid situationen, tittar inte ner. Sakta sakta förflyttar jag mig till höger, inåt, all uppmärksamhet koncentreras till fötterna och händerna. Om jag släpper eller glider eller slinter med fingrarna faller jag ovillkorligen. Plötsligt börjar kranen gunga våldsamt - jag klamrar mig fast, tänker att det går snart över. Och det gör det. Tillslut är jag framme vid själva kranhytten, jag kliver in, och hamnar i en folktom mäss med mörk träpanel, borden är dukade, kocken skramlar från kabyssen...