Det glödande berget i Stellenbosch, och tio andra fabler från Afrika

I går eftermiddag, när vi satt i våra nyinköpta teakstolar på terrassen och läste, noterade vi en rökpelare bakom ett av bergen i Hottentotsholland.
- Det måste vara eldsvåda, konstaterade vi avmätt.
Inget konstigt med det, man ser dagligen liknande rökpelare här och där, och under våra bilturer i området har vi ofta sett svedda sluttningar. Men den här rökpelaren ville inte försvinna, utan växte till ett moln, som mot kvällen hade blivit en stickande dimma som låg över stan. Då hade vi sedan länge stängt dörrar och fönster och körde AC:n i hopp om att den skulle rena luften (vilket den också verkade göra). Erik konstaterade att han brukar jogga i det drabbade området, och att växt- och djurlivet är särdeles rikt. Det sägs att det finns leoparder där.

Jag tog ett bad med pinjeskum och läste min utmärkta Coetzee-bok, och Erik förberedde det OBS-inslag om genetik han ska åka in till Kapstaden och tala in idag. Vi lagade hamburgare och åt frukt. När det blivit mörkt smög vi över stängslet till grannterrassen (där det inte bor någon) och fick se vad det stora trädet som står framför huset dolde: det glödande berget - pulserande, rykande...

Idag tycks elden vara släckt. Vi kan åter ha fönster och dörrar öppna. Ett sportcentrum vid universitetet fick svåra skador, och en träningsmatch mellan Sydafrikas och Tysklands damlag i landhockey fick ställas in. Samtidigt har det regnat sten i Centurion, och provinsen Gauteng står under vatten efter kraftiga skyfall. Välkommen till Afrika.