En senfärdig upprättelse
I söndags, medan alla hetsade upp sig för att Anton omnämndes på två rader i en lokaltidning i Mälardalen, såg det ut så här i Västsveriges största monopolmonster till avis:
En gigantisk bild på en svart silhuett som enligt bildtexten tillhör en viss Anders Lindberg på LKAB. Han uttalar sig även på några ställen i det fyrsidiga reportaget och återkommer på en mer åskådlig bild på det andra uppslaget.
Eftersom jag är prenumerant på ovan nämnda lokaltidning och enbart läser monopolmonstret på jobbet i veckorna, så missade jag först detta. Men min chefredaktör uppmärksammade mig på det häromdan, så varsågoda. Nu kan ni hylla Anders lite också.
posted by Johnny Bode- Sällskapet @ 16:10
8 comments
8 Comments:
L:et är inte i bild en enda gång. Hmpf!
"Oklart vem som stal Anders gummianka. - Jag ställde den här på dynamitlådan. Det är väl nån jävla gruvis som har tagit den."
Vadå? Anders har tvingat fotografen att mörka ner huvudet så kraftigt att L:et inte skulle synas?
Eller nej, han körde en Julio Iglesias: "Ni får bara fotografera min vänstra sida."
Coolt.
Och säkert inte första blaskan din profil prytt, eller hur Anders?
Sparar du alla klipp på väggen? Eller har du ett underjordiskt arkiv i någon av de uttjänta gruvgångarna månne?
Tack, Gustaf!
Men jag omskrev ju egentligen bara som källa, inte för min förträfflighet, som Anton, för sin.
Något L hade jag inte vid bildernas tagande, ty det skedde långt före jul.
Jag klarar mig oftast, Måns. Knuffar alltid hellre fram en riktig gruvis.
omskrevs
Precis som jag anade, Måns! Anders sparar alla sina tidningsklipp i en omskreva i gruvberget.
Anders: Jo, det är klart att Antons omnämnande var lite mer lagerkransat. Men du har fått ju mer plats! Så är det i vårt samhälle, kvantitet går före kvalitet. Så stoppa tidningen i ormskrevan, bara.
Skicka en kommentar
<< Home