fredag, december 21, 2007

Skogman på besök i berget



















När jag dansa' en bergsprängartango i Gällivare
pang i mitt hjärta sa're',
och sen till prästen bar'e.
Ja, med en bergsprängartango i Gällivare
tänt var'e här och jag blev kär.

När jag dansa' en bergsprängartango i Gällivare
krutet blev torrt, det hände
jag på stubinen tände.
Ty med en bergsprängartango i Gällivare
allt hade gått liksom ett skott.

Han bjöd upp mej,
tog om mej,
höll i mej,
höll av mej.
Han var som ett stycke ren granit.
Ja, det snurra i knoppen,
det kändes i kroppen.
Mitt hjärta blev som sprängt av dynamit.

När jag dansa' en bergsprängartango i Gällivare
pang i mitt hjärta sa're'
och sen till prästen bar'e.
Ja, med en bergsprängartango i Gällivare
tänt var'e här och jag blev kär.

Och av valkiga händer
fick armarna ränder,
en bergsprängarbas han kan ta i.
Som en borr i mitt hjärta
med underbar smärta
så kände jag att hans jag ville bli.

När jag dansa' en bergsprängartango i Gällivare
pang i mitt hjärta sa're'
och sen till prästen bar'e.
Ja, med en bergsprängartango i Gällivare
tänt var'e här och jag blev kär.

Thore Skogman skrev Bergsprängartango åt Siw Malmkvist 1966.
När och exakt var i Malmfälten bilden är tagen är än så länge oklart.

1 Comments:

At 21 december, 2007 15:59, Blogger Thomas Pihl said...

Om man slår upp frasen "pliktskyldigt leende" i vilken som helst ordbok, så får man upp en bild på gobben i förgrunden!

 

Skicka en kommentar

<< Home