Skogman på besök i berget
När jag dansa' en bergsprängartango i Gällivare
pang i mitt hjärta sa're',
och sen till prästen bar'e.
Ja, med en bergsprängartango i Gällivare
tänt var'e här och jag blev kär.
När jag dansa' en bergsprängartango i Gällivare
krutet blev torrt, det hände
jag på stubinen tände.
Ty med en bergsprängartango i Gällivare
allt hade gått liksom ett skott.
Han bjöd upp mej,
tog om mej,
höll i mej,
höll av mej.
Han var som ett stycke ren granit.
Ja, det snurra i knoppen,
det kändes i kroppen.
Mitt hjärta blev som sprängt av dynamit.
När jag dansa' en bergsprängartango i Gällivare
pang i mitt hjärta sa're'
och sen till prästen bar'e.
Ja, med en bergsprängartango i Gällivare
tänt var'e här och jag blev kär.
Och av valkiga händer
fick armarna ränder,
en bergsprängarbas han kan ta i.
Som en borr i mitt hjärta
med underbar smärta
så kände jag att hans jag ville bli.
När jag dansa' en bergsprängartango i Gällivare
pang i mitt hjärta sa're'
och sen till prästen bar'e.
Ja, med en bergsprängartango i Gällivare
tänt var'e här och jag blev kär.
Thore Skogman skrev Bergsprängartango åt Siw Malmkvist 1966.
När och exakt var i Malmfälten bilden är tagen är än så länge oklart.
1 Comments:
Om man slår upp frasen "pliktskyldigt leende" i vilken som helst ordbok, så får man upp en bild på gobben i förgrunden!
Skicka en kommentar
<< Home