Ah, fint Tor. Jag har inte kommit mig för att se den än. Däremot har jag sett Walk the line och nu senast Capote. Båda mycketmycket bra. Capote kanske bäst, trots allt.
Det blir dock inte Heath Ledger som får Oscar, utan Jake Gyllenhal. Varför? Jo, för han dör. Bara personer som spelar homosexuella som dör i slutet får Oscar. Det är bevisat. Statyetten delas ut som tack för att de med sitt offer visar den oundvikliga konsekvensen av den homosexuella livsstilen. Döden. Moralen, framför allt.
Vi såg München igår. Anna tröttnade efter halva. Jag tycker den var ganska intressant, ibland väldigt snygg men ibland var det frossa i gamla miljöer, bilar, kläder som alltid var nya. Men den var för lång. Filmer som är över två timmar måste motivera det bättre än München gjorde.
Jag kom faktiskt nyss hem från Brockeback-bion. Tyckte väldigt mycket om den. För några korta ögonblick tog den mig närmare den verkliga känslan av förtvivlad kärlek än någon annan film gjort förut.
Jag tror att det var kylan som bidrog starkast till den känslan. Inte bara kylan från snön och haglet, utan den totala kylan överallt. Från Jacks fru och hennes familj, från bartendern vid rodeon, från fårfarmaren, från rodeoclownen. Till och med mellan de älskande cowboysen, i de stunder när de inte klarade att kommunicera med varandra.
Jag tänkte också på att de borde ha dragit till San Fran. Det lär väl ha varit hyfsat liberalt redan i mitten av sextiotalet, och definitivt efter 1969? Men då hade det väl, som man brukar säga, inte blivit någon film...
11 Comments:
Ah, fint Tor.
Jag har inte kommit mig för att se den än.
Däremot har jag sett Walk the line och nu senast Capote.
Båda mycketmycket bra.
Capote kanske bäst, trots allt.
I natt: Ocarssittning.
Det blir dock inte Heath Ledger som får Oscar, utan Jake Gyllenhal. Varför? Jo, för han dör. Bara personer som spelar homosexuella som dör i slutet får Oscar. Det är bevisat. Statyetten delas ut som tack för att de med sitt offer visar den oundvikliga konsekvensen av den homosexuella livsstilen. Döden. Moralen, framför allt.
Lät det där bittert? Ja, troligen...
...Philip Seymour Hoffmans Capotetolkning (också gay) är iofs grymt imponerande.
Mina pengar är på honom.
Och han dör inte.
Och således får han ingen Oscar...
Vi såg München igår. Anna tröttnade efter halva.
Jag tycker den var ganska intressant, ibland väldigt snygg men ibland var det frossa i gamla miljöer, bilar, kläder som alltid var nya.
Men den var för lång.
Filmer som är över två timmar måste motivera det bättre än München gjorde.
Jag är ledsen Tor.
Men jag hade rätt.
Jag vet
Jag kom faktiskt nyss hem från Brockeback-bion. Tyckte väldigt mycket om den. För några korta ögonblick tog den mig närmare den verkliga känslan av förtvivlad kärlek än någon annan film gjort förut.
Jag tror att det var kylan som bidrog starkast till den känslan. Inte bara kylan från snön och haglet, utan den totala kylan överallt. Från Jacks fru och hennes familj, från bartendern vid rodeon, från fårfarmaren, från rodeoclownen. Till och med mellan de älskande cowboysen, i de stunder när de inte klarade att kommunicera med varandra.
Jag tänkte också på att de borde ha dragit till San Fran. Det lär väl ha varit hyfsat liberalt redan i mitten av sextiotalet, och definitivt efter 1969? Men då hade det väl, som man brukar säga, inte blivit någon film...
Intressant iakttagelse om kyla. Jag såg känslan mer ur filmteknisk synvinkel, som jag skrev på JSJ i länken.
Såg filmen förra veckan. Så bra och så sorglig. Och detta om kylan är en god iakttagelse. Är det inte så att det blåser snålt i nästan hela filmen?
Skicka en kommentar
<< Home