Följande lilla radioprogram sänds på söndag
Efter sex år av mobbing fick han nog.
Efter att ha fått knuffar, blivit hotad till livet, slagen, retad, blivt utfryst, fått glasögonen krossade, ja alla elaka knep och tricks som finns i boken och några till, så orkade han inte mer.
Den 25 april förra året hittades Måns Jenninger död i sitt rum. Han hade hängt sig.
13 år gammal.
På söndag pratar vi med Måns pappa Claes.
Varför? Vem skulle gjort något? För visst går det att göra något?
Varje år väljer 1500 svenskar att ta sina liv.
Det är tre gånger så många som dör i trafiken. Nästan dubbelt så många som dog i Estonia-katastrofen.
VARJE år.
Vi har träffat 17-åriga Maria* som höll på att bli en av människorna i statistiken. För sju år sen försökte hon begå självmord genom att svälja piller. Men hon lever och idag mår hon så mycket bättre.
På söndag får du veta vad som gjorde att hon valde att leva vidare.
P3 Star söndag.
14.03 i P3
PS:
Kolla in sidan om Måns här.
Ni som läst cd-konvolutet på Håkan Hellströms Nåt gammalt, nåt nytt, nått lånat, nått blått noga så vet ni att skivan är tillägnad minnet av Måns Jenninger.
DS.
posted by Anton Berg @ 14:23
11 comments
11 Comments:
Anton. Vad jag alltid känner ett brinnande behov av när jag hör talas om sånt här är vilka jävlarna är. De lyfts aldrig fram. De ställs aldrig till svars.
Plocka fram dem! Ruska om dem! Låt skammen lysa från deras hjässor!
Jag vet. Hade min son blivt utsatt för systematisk kränkning och mobbing i sex år hade jag gått bärsärkagång med knölpåk i skolan.
Men det är dom vuxnas svek som svider mest. Skolan SKA sätta stopp. Vuxna har makt, vuxna kan ändra.
GÖR DÅ DET.
Skolorna har avböjt att medverka i programmet.
Har ni inget mobbarperspektiv alls?
Det är inte skolans fel att mobbare mobbar. Det är skolans fel att det inte förhindras, men själva grundproblemet är barnen som mobbar och vad som får dem att tro att de kan ta sig den rätten. I slutändan ligger ansvaret hos föräldrarna och uppfostran. Det är föräldrarna som har absolut makt över sina barn - inte skolan. Det är inga strukturer inom skolan som alstrar mobbing, utan barns medfödda ondska. Det är bara föräldrarna som kan lära barn empati.
Jag grälar inte, Anton. Jag tycker det är fantastiskt att ni gör såna här program. Jag efterlyser bara ett perspektiv som jag ofta saknar.
Du har rätt. Men det här programmet handlar mer om självmord än mobbning.
Korstågsprogrammet återstår att göra.
Korståg? Är det så du ser på det?
OK, jag förstår gränsdragningen.
Men erkänn att ni har svårt att peka på kidsen och säga "NI HAR FEL" i ert program? Lite kidsen-kan-inte-ha-fel-det-är-systemets-fel-mentalitet?
Absolut.
Och så tänker Måns pappa med, vad det verkar.
Och det är nog en svaghet hos mig, att jag gärna "känner med" brottslingar och tänker att det minsann inte alltid är så lätt.
Men jag vet ju själv hur det är att vara retad och hur det är att reta.
Men barn fattar inte på samma sätt som vuxna. Barn kan inte se konsekvenser av sitt handlande.
Därför är dom tex utmärkta mördare i speciellt smutsiga krig.
Precis som du säger är det upp till vuxna att lära barn empati.
Men i programmet vi gjorde om vad som är rätt och fel inom ishockeyn gick vi ganska hårt fram bland macho-killarna.
Så jag lär mig.
Fick en a-ha-upplevese av min systerdotter som sa:
"Men bara för att man är 14 betyder väl inte det att man får göra hursomhelst?" Typ.
Och det menar jag ju inte heller.
Det är inte bara fult att vara mobbad, det är skamligt att vara deprimerad och fegt att ta sitt liv. På något sätt är vi del av en kultur där svaghet är något som bör undertryckas.
Så borde det inte vara. En humanistisk civilisation ska bygga ett system med rum för alla, men där är vi uppenbarligen inte. Beklämmande, är det.
Hyschandet runt självmord är en sorglig del av samtiden. DET gör Antons program till en hedervärd sak, tycker jag. Sedan vet jag inte om någon som mobbats över branten till självmord är det mest klockrena exemplet på vad jag försökt säga här, men det går väl att göra fler program.
Jag håller med tidigare talare.
Ett berömvärt och viktigt initiativ.
Men allvar - 1500 svenska självmord om året?
Kan det verkligen stämma?
Fem om dagen?
Det låter mycket.
Jo det stämmer Måns. Det låter mycket och det är sant.
Kolla här:
http://www.ki.se/suicide//user_sjalvmord.html
I många i-länder är det alltså den vanligaste dödsorsaken för människor mellan 15 och 44.
Ett problem med att jämföra internationellt är dock att i många länder är det en stor synd att ta sitt liv, så där kan siffrorna hållas nere, har jag läst.
Lyssna gärna på programmet.
Visst är det jävligt illa av mobbarna och visst borde kanske fler individer ställas till svars men jag vet inte om det är så att den polisutredning som startades är klar.
Det är aldrig medierna som ska dömma i en demokrati.
Jag hoppas att människor efter att ha hört en bruten far berätta om sin son kan ta åt sig.
Ibland är det mer effektivt än att köra upp en mikrofon i ansiktet och fråga VARFÖR MOBBADE DU?
Tror jag.
Det som Jonas skriver, att det är fegt att ta sitt liv, känns, efter att ha funderat på det här ämnet och pratat med berörda i någon vecka, mer som en klyscha än något som egentligen betyder något.
Fegt?
Att hänga sig själv?
När man är 13?
Istället för att gå till skolan där man blir slagen och berövad mänskilgt värde?
När soldater blir tillfångatagna och utsätts för tortyr, ja just det, det är ju samma sak:
man blir slagen och berövad mänskilgt värde,
och dessa soldater väljer att svälja en cyan-kalium-tablett eller vad det nu kan vara och hellre dö för sitt land än att yppa hemligheter, ja så är dom plötsligt HJÄLTAR.
Aldrig fegisar.
För tydlighetens skull: Jag menade inte att det ÄR fegt att ta sitt liv. Min poäng var att det finns en utbredd uppfattning (som jag alltså tycker illa om) om att det är fegt att ta sitt liv.
Frågan är om denna föreställning är lika gammal som traditionen att begrava "självspillingar" utanför kyrkogårdsmuren.
Den traditionen är vi tack och lov av med, men något av stämningen finns kvar.
Skicka en kommentar
<< Home