Well, you wonder why I always dress in black, Why you never see bright colors on my back, And why does my appearance seem to have a somber tone. Well, there's a reason for the things that I have on.
I wear the black for the poor and the beaten down, Livin' in the hopeless, hungry side of town, I wear it for the prisoner who has long paid for his crime, But is there because he's a victim of the times.
I wear the black for those who never read, Or listened to the words that Jesus said, About the road to happiness through love and charity, Why, you'd think He's talking straight to you and me.
Well, we're doin' mighty fine, I do suppose, In our streak of lightnin' cars and fancy clothes, But just so we're reminded of the ones who are held back, Up front there ought 'a be a Man In Black.
I wear it for the sick and lonely old, For the reckless ones whose bad trip left them cold, I wear the black in mournin' for the lives that could have been, Each week we lose a hundred fine young men.
And, I wear it for the thousands who have died, Believen' that the Lord was on their side, I wear it for another hundred thousand who have died, Believen' that we all were on their side.
Well, there's things that never will be right I know, And things need changin' everywhere you go, But 'til we start to make a move to make a few things right, You'll never see me wear a suit of white.
Ah, I'd love to wear a rainbow every day, And tell the world that everything's OK, But I'll try to carry off a little darkness on my back, 'Till things are brighter, I'm the Man In Black.
Med risk för att komma med trivialt allmängods till den bildade kustarnik-trusten: Jag läste JC:s självbiografi under julhelgen. Trivsam bok, och han verkar ha varit en sympatisk man. Där dementerar han med bestämdhet ryktet att han skulle ha suttit i fängelse. Några besök i arrest under de mest amfetaminvilda dagarna på 60- och 70-talen, det är allt. Annars är den stora behållningen att Cash var en länk till den svunna rock'n'roll-vaggan Sun i Memphis. Där fanns Carl Perkins, Elvis Presley, Roy Orbison och Jerry Lee Lewis. Och vår historieberättare i svart. Lite svindlande, faktiskt.
Jonas, det enda jag vet om Cash är att han är med på den bästa låten som finns - Highwayman - och att han har sjungit in One av U2. Eller var det nån annan låt?
Jo, det var One. Jag tror att det var demonproducenten Rick Rubin som låg bakom det där, och det var liksom en nytändning för Cashs karriär. Hans tredje (minst) glansperiod. Som relativt inbiten Kånntry-lyssnare, kan jag tycka att det finns något fängslande med JC:s öde. Många låtar i genren rör sig i en bildvärld av kolgruvor och bomullsfält. Det är liksom genremarkörer. Men Cash har verkligen ägnat barndomen åt att riva händerna blodiga på bomullsfälten. Det ger en extra dimension åt att höra honom sjunga ex. vis "Jesus was our Saviour and Cotton was our King".
Enligt artikel i senaste Nöjesguiden slapp Johnny sätta såna där "Explicit lyrics..."-lappar på sina skivor, eftersom han var bundis med familjen Reagan.
Trots texter som: "The first time I shot her, I shot her in the side. It was hard to watch her suffer, but with the second shot she died". (Delia's gone)
Jonas Bergroth: Vilken biografi läste du? Den nyaste? Jag har läst ett par gamla Cashbiografier tidigare, men de var inget vidare.
Den heter på svenska "Johnny Cash - själviografin" och kom på det lilla Gbg:s-förlaget Reverb för ngt år sedan. (Drivs av människorna bakom bokhandeln SL Books, om den möjligen är bekant). Samma förlag som gav ut en Freddie Wadling-biografi i julas.
Sen är det förstås oändligt vackert att Jompan gick och dog bara månader efter hustrun June Carter Cash. Snubben som överlevt i princip allt orkade inte leva längre när hans livskamrat gått bort.
11 Comments:
Well, you wonder why I always dress in black,
Why you never see bright colors on my back,
And why does my appearance seem to have a somber tone.
Well, there's a reason for the things that I have on.
I wear the black for the poor and the beaten down,
Livin' in the hopeless, hungry side of town,
I wear it for the prisoner who has long paid for his crime,
But is there because he's a victim of the times.
I wear the black for those who never read,
Or listened to the words that Jesus said,
About the road to happiness through love and charity,
Why, you'd think He's talking straight to you and me.
Well, we're doin' mighty fine, I do suppose,
In our streak of lightnin' cars and fancy clothes,
But just so we're reminded of the ones who are held back,
Up front there ought 'a be a Man In Black.
I wear it for the sick and lonely old,
For the reckless ones whose bad trip left them cold,
I wear the black in mournin' for the lives that could have been,
Each week we lose a hundred fine young men.
And, I wear it for the thousands who have died,
Believen' that the Lord was on their side,
I wear it for another hundred thousand who have died,
Believen' that we all were on their side.
Well, there's things that never will be right I know,
And things need changin' everywhere you go,
But 'til we start to make a move to make a few things right,
You'll never see me wear a suit of white.
Ah, I'd love to wear a rainbow every day,
And tell the world that everything's OK,
But I'll try to carry off a little darkness on my back,
'Till things are brighter, I'm the Man In Black.
Med risk för att komma med trivialt allmängods till den bildade kustarnik-trusten:
Jag läste JC:s självbiografi under julhelgen. Trivsam bok, och han verkar ha varit en sympatisk man. Där dementerar han med bestämdhet ryktet att han skulle ha suttit i fängelse. Några besök i arrest under de mest amfetaminvilda dagarna på 60- och 70-talen, det är allt.
Annars är den stora behållningen att Cash var en länk till den svunna rock'n'roll-vaggan Sun i Memphis. Där fanns Carl Perkins, Elvis Presley, Roy Orbison och Jerry Lee Lewis. Och vår historieberättare i svart. Lite svindlande, faktiskt.
Jonas, det enda jag vet om Cash är att han är med på den bästa låten som finns - Highwayman - och att han har sjungit in One av U2. Eller var det nån annan låt?
Jo, det var One. Jag tror att det var demonproducenten Rick Rubin som låg bakom det där, och det var liksom en nytändning för Cashs karriär. Hans tredje (minst) glansperiod.
Som relativt inbiten Kånntry-lyssnare, kan jag tycka att det finns något fängslande med JC:s öde.
Många låtar i genren rör sig i en bildvärld av kolgruvor och bomullsfält. Det är liksom genremarkörer. Men Cash har verkligen ägnat barndomen åt att riva händerna blodiga på bomullsfälten. Det ger en extra dimension åt att höra honom sjunga ex. vis "Jesus was our Saviour and Cotton was our King".
Enligt artikel i senaste Nöjesguiden slapp Johnny sätta såna där "Explicit lyrics..."-lappar på sina skivor, eftersom han var bundis med familjen Reagan.
Trots texter som: "The first time I shot her, I shot her in the side. It was hard to watch her suffer, but with the second shot she died". (Delia's gone)
Jonas Bergroth: Vilken biografi läste du? Den nyaste? Jag har läst ett par gamla Cashbiografier tidigare, men de var inget vidare.
Den heter på svenska "Johnny Cash - själviografin" och kom på det lilla Gbg:s-förlaget Reverb för ngt år sedan. (Drivs av människorna bakom bokhandeln SL Books, om den möjligen är bekant). Samma förlag som gav ut en Freddie Wadling-biografi i julas.
Finns givetvis på nätet:
http://www.reverb.nu/
Ah, tack!
Ska kolla upp med en gång...
Sen är det förstås oändligt vackert att Jompan gick och dog bara månader efter hustrun June Carter Cash.
Snubben som överlevt i princip allt orkade inte leva längre när hans livskamrat gått bort.
Var J Cash harmynt?
Tor: nej, inte vad jag kunnat se.
Skicka en kommentar
<< Home