Min nya gula matta

Jag har köpt en gul ny matta. För 2300 kronor. Det är det mesta jag någonsin betalat för en gul matta. Men den är tjock och guldgul med lite mönster längs kanterna och två små röda hästar och en blå dromedar och jag ligger på den. Man mår aldrig så bra som med magen mot en mjuk matta. Drar man fingret mothårs kan man skriva saker på den. Men jag lyckas aldrig komma på vad jag ska skriva. Allt känns töntigt. Jag fryser inte alls. Jag låtsas att solen faller in från sidan när Olga kommer och kräver att bli kliad på magen och få kurra. (När kurrade ni sist?) Dweles nya snurrar. Jag lovar mig själv olika saker. Skriver en lista. Jag har alltid fattat att det är bra med listor och älskar att skriva dem, men när ska man läsa dem egentligen? Jag plockade upp ett gammalt fuktskadat anteckningsblock för att kunna bocka en punkt på listan. Förra inlägget var daterat

2002-04-22.

Jag jobbade som programmerare och hade ångest för framtiden. Skulle jag nöja mig med att bli en outbildad programmerare? Vad skulle jag göra annars? Nåt kreativt? Trots kronisk skrivkramp? Skulle jag försöka skaffa mig någon slags examen?

År 2005 igen, november,

på fredag avgörs det om jag ska få fast anställning på Imego eller inte.

Det rinner en kall droppe smält gul Matteosnö längs min ryggrad. De delade ut stegmätare på jobbet idag och den påstår att jag har gått 4533 steg sedan morgonkaffet, men den ljuger uppenbarligen. Jag har inte rört mig en centimeter på tre och ett halvt år. Jag springer stilla ikapp med Robbie i hans nya shiningvideo.