onsdag, juli 30, 2008

Cirkelresonemang

Och en kungsörn såg vi.
Fast den var död.
Död som en kungsörn, som man säger.
Död som en dörrknopp.
En fot hade den bara.
Klo.
Den andra var där inte.
Så att om den var ringmärkt så var den det inte längre.
Örnen.
För ringen var då borta med klon.
Och var örnen var visste vi inte riktigt, fast vi var där.
För molnen gick lågt över Suorooaivi den dagen.
Som dimma var det.
Sträckte man ut armen började fingrarna försvinna i mjölkvitt.
”Här ska vi gå”, sa jag och haltade med ett trasigt knä.
”Det är nordväst”, sa Thomas med kompassen.
”Okej, men vi ska hålla höjd, så vi går häråt”, sa jag, tungt stödd på Thomas stav.
”Det där är västerut, dr Mengele”, sa Thomas.
”Okej, men vi ska hålla den här höjden, så det måste vara häråt”, sa jag.
”Jaha, men nu går du söderut”, sa Thomas.
”Det är fel på kompassen, här ska vi gå”.
Då stannade Thomas och pekade.
”Där satt vi nyss och vilade, du har gått i cirkel”.
Tror fan att örnjäveln dog.

3 Comments:

At 30 juli, 2008 16:24, Blogger Thomas Pihl said...

En utmärkt beskrivning av vår långa vandring.
Det enda som saknas är detaljer om vårt födointag, och, ännu hellre, -uttag.

Men det ska vi bespara er.

 
At 30 juli, 2008 16:38, Blogger Anders said...

Protest!
Det där var ju bara en ögonblicksbild.
Resten av Den långa vandringen avvek på alla punkter - alla! - från denna lilla episod.

Den berättelsen kan lämpligen redovisas här sedan bildmaterialet framkallats. Jag har just lämnat in glasplåtarna och krombromoxidsilverplattorna till det kemiska laboratoriet.

 
At 30 juli, 2008 23:43, Blogger Tor Billgren said...

En så kallad ex-kungsörn.

Emotser bilder på födouttaget.

 

Skicka en kommentar

<< Home