Cirkelresonemang

Och en kungsörn såg vi.
Fast den var död.
Död som en kungsörn, som man säger.
Död som en dörrknopp.
En fot hade den bara.
Klo.
Den andra var där inte.
Så att om den var ringmärkt så var den det inte längre.
Örnen.
För ringen var då borta med klon.
Och var örnen var visste vi inte riktigt, fast vi var där.
För molnen gick lågt över Suorooaivi den dagen.
Som dimma var det.
Sträckte man ut armen började fingrarna försvinna i mjölkvitt.
”Här ska vi gå”, sa jag och haltade med ett trasigt knä.
”Det är nordväst”, sa Thomas med kompassen.
”Okej, men vi ska hålla höjd, så vi går häråt”, sa jag, tungt stödd på Thomas stav.
”Det där är västerut, dr Mengele”, sa Thomas.
”Okej, men vi ska hålla den här höjden, så det måste vara häråt”, sa jag.
”Jaha, men nu går du söderut”, sa Thomas.
”Det är fel på kompassen, här ska vi gå”.
Då stannade Thomas och pekade.
”Där satt vi nyss och vilade, du har gått i cirkel”.
Tror fan att örnjäveln dog.