Casanova

Äsch - Lasse Hallström hade Venedig i sin hand, jordklotets mest fascinerande scenografi, världens koolaste stad. Då är det obegripligt att han börjar filma med ett halvdant manus, och inte tar sig tid med omtagningar när aktörerna går över gränsen för det oacceptabelt dåliga. Det händer i och för sig inte särskilt ofta, för det mesta älskar jag dem. Men har man Venedig i sin hand måste man göra en underbar, ofelbar och absolut film! Så är det bara.

Casanova är helt OK. Trevlig, men onödigt slarivg.


Den oundvikliga flykten från Venedig. Sekunden före filmens bästa ögonblick. Casanova kastar sin käpp till sin älskades bror Giovanni Bruni som står på kajen. Det är när Giovanni tar emot käppen som det blixtrar till - i en kombinerad bugning, elegant, värdig och avslappnad stitter den bara där - i handen - och Venedig har fått en nya Casanova.