Ho ho ho!

Klicka på flaskan!

Om Argentina

Köttet var fantastiskt. Inte nödvändigtvis så brett, men väldigt högt, gott, och framförallt mycket. Dessutom alltid hett och nygrillat. Den största köttupplevelsen fick vi faktiskt i Brasilien, där kyparna vandrade mellan borden med stora spett från grillen, som de skar bitar av direkt på tallriken. Det var buffé. Jag åt pinsamt mycket.
Nackdelen skulle väl vara att de satsar väldigt lite på salladen.

(Så, Sebastian och Gustaf, nu kan ni titta igen!)

Vi såg levande djur också. Bland annat i naturreservatet Esteros de Ibera. Där dominerade caymaner, och kapyvarer. De sistnämnda är "el roedor el mas grande del mundo". Alltså världens största gnagare. Andra djur vi såg: apa (mono), gam, ödlor, typ en tvättbjörn, tusentals med fjärilar, kackerlackor, flamingo, kossor och tukaner.
Vi kom skitnära el roedor el mas grande del mundo. Här är en av bilderna (djuret till höger):

De flesta fjärilarna bodde i den subtropiska regnskogen. Där låg också Iguazu-fallen, världens typ coolaste vattenfall. Jag ska inte ens försöka beskriva hur snyggt det var. Jag tänkte mycket på hur det var att komma först hit, utan att veta vad man hade att vänta sig. Och innan de hade satt upp staket...

Innan dess var vi i Colon - en gammal badort längs Uruguay-floden. Där åkte vi båt med Charlie Adamson, med brittisk far, som även bjöd hem oss på kött och tango.

De är inte så bra på engelska, argentinarna. Tur att jag är så bra på spanska. (Fick faktiskt beröm flera gånger, från taxichaufförer och andra potentater.)

Jag har släppt kronologin för länge sen. Från naturreservatet med alla roliga djur åkte vi hursomhelst med en snubbe i en fyrhjulsdriven pickup. Det var nödvändigt eftersom det hade regnat så mycket. De sa att det skulle ta tre timmar, men vi bumpade och skumpade fram i fem timmar. Många gånger var det nära att vi körde fast, och vi mötte kanske fyra bilar och fem hästburna gauchos på hela tiden. Hanses grabb var med, och när vi blev avsläppta i en stad som heter Posadas bytte de plats. Fjortisen skulle övningsköra genom lervällingen på tillbakavägen!

(Bilden visar en torr och fin vägsträcka.)

Från vattenfallen åkte vi buss till Mendoza, vid Anderna. Det var jävligt långt. Om ni vill veta exakt hur länge vi satt i den där bussen får ni fråga speciellt. Det bästa med Mendoza var det som syns på bilderna nedan.

- Cykeltur med vinprovning

- Elefant med lång snabel på zoo

- Rafting med slackerguide

- Att Obama vann

Nu orkar jag inte lägga in så många fler bilder, för det strular så jävligt.

I varje fall. Från Mendoza åkte vi tillbaka till Buenos Aires, men vi stannade två dagar i ett häftigt deltaområde som heter Tigre. Det är fullt bebott med skolor, restauranger och butiker. Fast allt ligger på öar, och man har båtbussar för att ta sig mellan olika platser. Där hade vi hyrt en stuga, och hängde mest vid en pool ett par dagar. Jag tyckte det var jättesoft men min bättre hälft hade problem med myggen. ("Si at det var Latinamerikas myggklekkeri!")

Buenos Aires var najs, men lite stökigt och avgasigt i centrum. Vi bodde typ på Södermalm och hängde runt mycket i de trendiga butikerna och åt på samma krogar som alla andra mediamänniskor. Kändes mycket civiliserat och trevligt. Den bästa matupplevelsen hade jag faktiskt på en skandinavisk restaurang! Den hette Ölsen, och serverade bland annat sill på grovt bröd. Helt fantastiskt efter två och en halv vecka med grillat kött.

Vi såg förstås massor av grejer, men självaste pricken över i kom struttande på flygplatsen när vi skulle kliva ombord på flyget till Madrid.

Jag lyckades knäppa en suddig bild - och där kändes resan komplett!

DN gör en kustarnik - på papper!

I väntan på något gott...

Jag har inte hunnit mecka klart med Argentina-bilderna.
Ni får ge er till tåls.

Läs om den här galningen så länge:

Ett år!

Lite febrig och hängig efter gårdagens vaccination - man blir lätt det - men ändå glad och go firade Maja sin första födelsedag idag.
Tiden går sjukt fort. Det känns som om det bara var några veckor sedan vi åkte till SÖS och hämtade hem henne.
Och hon kan redan bland annat:
* Gå.
* Härma flera olika djurläten (får, lejon, elefant mm).
* Borsta tänderna.
* Ta fram halkskyddet till badkaret när det är dusch- eller baddags.

Ja ni hör ju.
Mitt livs kärlek. Hurra för henne!

Rätt man för platsen?

Rätt man för jobbet?

Nyhetsredaktören fick en snilleblixt och skickade Peter som fotograf till jobbet i Gamlestaden...

Man undrar ju

Hur var tangon?

Hur var fotbollen?

Hur var maten?

Vem är mest skådis?

Har precis kollat "Righteous Kill" med Robert De Niro och Al Pacino i huvudrollerna. Inte alls dålig, men inte heller Wow! Mer gäspning faktiskt.
Vi har sett det förut.
Men De Niro vs Pacino då?
Nä.
Det har vi definitivt sett förut.

Jag har retat mig länge på Mikael Persbrandts upphöjdhet i svensk media/filmkretsar. Han spelar ju inte. Han är. Samma!
Varesig det handlar om Strindberg på Dramaten eller Gunvald och Beck är han ju alltid samma buffliga, machostela, testosteronkliché. Han är Persbrandt.

Likadant nu med De Niro och Pacino.
Pacino sitter och tuggploppar med läpparna, tuggar på tandpetare, tuggar repliker, samma stil som i "Scarface", "En kvinnas doft", "Carlito´s way"...
De Niro tar sig om näsan, grinar med framskjuten underläpp, ja det ända som hänt där är att han numera springer som en gubbe.

Så vi börjar fundera i tv-soffan, jag och Anna. Vilken skådis gör INTE sig själv i tusen roller?
Vi gillar båda Johnny Depp. Men han gör ju VERKLIGEN sig själv i kubik i varje film.

Jag har ju "Dansar med Vargar" som favoritfilm men Kevin Costner verkade ännu mer nöjd med den filmen än jag, så han fastnade i John Dunbar i varenda film efter den.

Kanske Philip Seymour -Hoffman?
Sjuksyster i "Magnolia", ärkeskurk i "Mission Impossible", Truman i "Capote", musikjournalisten Lester Bangs i "Almost Famous".

Är han mest skådis av alla? Har ni någon bättre? Nån som gör en roll på nytt, som inte kopierar sig själv in i varje ny roll?

Grej

Erik och jag kommer till Sverige efter midsommar.

29 juni - 2 juli seglar Sarpen från Malmö till Simrishamn, via Bornholm och förmodligen Christiansö.

Ska vi segla tillsammans?

Antons fader befälhavare. Jag styrman. Skulle tro att det skulle gå på nån tusing per pers. Två, typ. Sweet, inte sant?

Vår dag

Idag var det Fars dag.
Heja Anton och mig.

Så jävla bra

Om ni missade, här är DN Ekonomis Finanskrisgrafikförklaringsuppslag från dagens tidning, som både är det snyggaste tidningsuppslaget i svensk press i år, och dessutom den mest pedagogiska och lättillgängliga förklaringen som jag sett till varför allt går åt helvete i hela världen.
Nästan att det börjar klia lite i redigerartarmen.
Nästan, sa jag.

Kolla, min unge kan gå!

Tantattacker

Måns berättade om hur hans vän Frida råkat illa ut på en bussresa.
Frida har en syskonvagn i två våningar. Ena barnet åker så att säga under andra i vagnen. För att åka buss betalar hon reducerat pris och går på därbak med vagnen.
Häromsistens hade hon bara ena barnet med, som därtill låg underst. Överst hade hon matkassar.
Då händer det.
En kvinna får för sig att förklara läget för resten av bussen.
- Jaha! Jag trodde man var tvungen att ha BARN i vagnen för att få gå på bak!

Hon såg alltså inte Fridas barn som låg underst.
Frida påtalade såklart det. Lång näsa. Tanten försöker återfinna kontrollen.
- Oj vad dom hittar på nuförtiden.

Typ.

Det här är värsta sorten, mina damer och herrar. Tanterna som inte pratar till dig, utan till någon slags tänkt pöbel. Hon är Krösamaja i kubik.
Hon berättar SANNINGEN som är en SKANDAL som hon uppdagar. Hon vill att man ska fjättras vid en offentlig SKAMPÅLE.

Jag hoppas att dom kommer till mig snart.

- Ska han inte ha vantar, det är ju NOVEMBER!
Kom bara. Kom bara. Jag har tusen svar bunkrade!
Jag känner mig som Tor inför ett Jehovasbesök. Det är helt fel dörr att ringa på.

*Nelsonskratt*

Usch vad sorgligt...

Paul McCartney live på Jools Hollands show igår kväll på TV. Vilket program! Massa skitstora namn och alla spelar live, vad är det här? tänkte jag. Och så började sör Pål spela. Han har en annanasukelele för att toka till det lite. Texten har kämpat med "Everybody's gonna dance around tonight" och melodin är bara en dålig kopia på vad man skulle kunna tänka sig att han improviserar för att roa ungarna på nåt barnkalas. Men när han gör sin patenterade mccartney-falsett "oohooh", så misstänker jag ett tag på allvar att detta är ett humorprogram och bara en parodi på pophjälten, men tyvärr. Han fortsätter med att vissla oengagerat och småfalskt och snubbla på texten och efter ett märkligt parti där ingen i bandet spelar nåt solo och ingen sjunger och inget händer ser han faktiskt ganska skamsen ut när allt han har att komma med för att följa upp det är ytterligare en tråkig "everybody's gonna dance tonight ooh ooh"-refräng. Det blev så sorgligt att jag fick stänga av TVn. Tänk att bli gammal och redan i förväg ha blivit lagd i mausoleum av hela världen för några små enkla popdängor man gjorde som ung, och sen behöva leva upp till det på en scen inför allas blickar! Lenin och Lennon behöver ju bara ligga där och va döda - det är ju ingen match - men stackars Paul... vad ska han hitta på?